Norris. Underbara Norris !

En McDonalds disk ser ungefär likadan ut vart i
världen man än kommer.
 
Norris e en rolig man. Född i Kenya, uppväxt i London och numera bosatt här i lilla Liuzhou. Alltid med ett glatt leende och ett vänligt ord till alla sina vänner. Han har alltid tid att stanna till och slänga ett par ord när man möts. Han arbetar som lärare ibland men för det mesta som personlig tränare. Han är väldigt vältränad.
 
Och nu kommer det. Han besöker ofta McDonalds, så alla där känner honom, och gillar honom för hans vänlighet. Men denna dagen gick något lite fel. Han beställde en dubbel "Chicken Mc Nuggets". Och han frågade vänligt om han kunde få en eller två extra dipsåser. Det är vanligtvis inga problem alls. Men just denna dagen stod en ny arbetsledare bakom disken, och hon ville kanske statuera ett exempel....eller också var hon bara osäker. Så hon sa "- Då måste du betala extra. 20 mao ( ca 10 öre styck).
 
Han tyckte att det var lite löjligt att behöva betala extra när han redan hade köpt mat för närmare 50 spänn. (Det är mycket pengar för snabbmat här). Men hon stod på sig. Misstaget var nog när hon sa att " -Här ger vi inte bort mat".
 
"- Inga problem", sa Norris och log brett. Han plockade fram en femtilapp, lade den då disken och sa "- Jag vill ha 500 dippsåser !!!.
 
Hon stirrade förvånat på honom. Så kan vi inte göra sa hon. Omöjligt.!!
Han han gav sig inte. Jag vill ha 500 dippsåser och jag betalar för dom. Han krävde att att få tala med chefen. Folk började samlas runt disken och det hela blev väldigt pinsamt för damen bakom disken.
 
Till slut kom chefen och det hela löstes på bästa sätt. Norris fick en låda med 500 dippsåser och kassörskan gick iväg och gjorde något annat ett tag. Hon jobbar fortfarande kvar, men jag har inte sett henne bakom kassan sedan dess.
 
Efter att Noris hade ätit sina nuggets och dessutom hunnit dela ut extra dippsåser till alla besökare på restaurangen gick han hem med sin låda under armen.
 
Historien fick till (nästan) allas glädje en viss spridning på sociala medier här,
Och jag var där när det hände.  :-)
 
 
 
 

Snart Nyår

Detta året hat gått otroligt fort. Och jag börjar så sakta vänja mig vid vintrarna här. Det är ju inte så kallt egentligen, men å andra sidan är det inte heller varmt någonstans nästan. Men mitt lilla rum i centrala stan e ganska ok.

Vi har inga planer för nyår än. Förmodligen blir det som vilken annan kväll som helst. Jag vet att jag kommer att jobba lite under dagen. Det är ju inte nyår på riktigt här nu. Den riktiga nyårsaftonen kommer i Februari i år. Lite senare än vanligt. Då blir det förmodligen middag med släkten igen. Dom här släktmiddagarna kan jag egentligen klara mig utan. Ganska tröttsamma tillställningar.
Min lilla extralägenhet. Enkel men mysig. 

Och sen då?

 
 
Nu var det ju ett tag sedan jag skrev något här. Det var i Maj och nu e det jul. Tiden går fort. Allt har ju inte gått som på räls sedan dess, men jag har lärt mig massor. Bill (och hans fru) som jag jobbade för under sommaren visade sig vara en ganska obehaglig figur. Faktum e att jag blev varnad  av folk som som hade haft med honom att gora tidigare redan innan jag borjade där.
 
Men det känndes bra till att börja med, och jag blev lovad både det ena och det andra. Arbetsvisum, försäkring och betald sommarsemester m.m. Inget av detta blev verklighet, och när jag tog upp det hade han alltid en väldigt bra bortförklaring. Den lediga sommarsemestern förvandlades utan någon förklaring till en månad med 7-dagars arbetsvecka. Och ständiga schema-ändringar. Han kunde ringa mig och säga att - Det sitter en klass här och väntar på dig. Kan du komma nu?
 
Der är lite så här att om du har skrivit på ett kontrakt, så äger dom dig ( tror dom ) och kan göra lite som dom vill.
 
Av en tillfällighet kom jag I kontakt med ett dagis som sa att om jag kom dit och "hängde" med ungarna och personalen ett par timmar varje morgon 5 dagar I veckan, under två månader, skulle jag få en bra lön och en bra försäkring. Så jag tackade ja, och talade om för Bill att jag inte skulle vara upptagen på mornarna ett tag för att kunna få en försäkring. Först blev han mest förvånad och sa, -Okey. Men plötsligt en sen kväll ringde han och sa att detta var inte alls ok eftersom jag var heltidsanställd av honom. Att jag aldrig jobbade på mornarna spelade ingen roll.
 
Han sa att jag skulle sluta omedelbart och att han skulle fixa försäkringen.  Eftersom jag visste hur pålitlig han e, sa jag .-Nej, det kan jag inte nu när jag väl har börjat där. -Ok, sa han. Då e du timanställd från och med nu.
 
Helt ok tyckte jag, eftersom då var jag inte bunden av något kontrakt längre. Och det funkade bra I ca en vecka, med sedan började det bli väldigt tunnt med timmarna. Han skyllde på att min vuven-klass och mina äldre elever var väldigt upptagna just nu, men dom skulle snart vara tillbaka igen.  Detta händer faktiskt ibland, så att jag tänkte inte så mycket på det först,men efter ett tag påpekade jag att om jag inte fick fler timmar var jag ju tvungen att fylla ut min tid på andra skolor. Detta gjorde honom väldigt sårad, och mina timmar försvann nästan helt från schemat. Istället ringde han på fredags förmiddagen och talade om vilka eller vilken klass jag hade under helgen.
 
Ganska snart fick jag ett meddelande från en elev I vuxen-klassen som sa att hon tyckte det var tråkigt att jag var så trött efter jobbet på dagiset att jag inte orkade ha deras klass på kvällen. Så istället var stackars Bill tvungen att ha klasses själv. Detta hade Bill talat om för dom .
Och dagen efter sprang jag på en av mina gymnasia-elever och hon sa I princip samma sak. Så när Bill ringde på lördagsmorgonen (han hade glömt av det under fredagen) frågade jag om det inte var lika bra att han tog hand om ALLA klasserna själv.
Han visste precis vad jag menade, så han protesterade inte mycket. Jag vet att mellanstadieklassen hade betalat massvis med extra för att det var en "utländsk lärare". Hur han löste det vet jag inte. Förmodligen fick han betala tillbaka pengarna.
 
Så det blev några dyra veckor med nästan ingen inkomst alls. Men nu har jag knytit upp en massa nya kontakter och jag jobbar som frilans igen. Lite mycket flängande till olika ställen, så här års när det är lite kallt. Men det går. Och nu kan jag välja lite mer. Inget bindande kontrakt med någon.
 
Tudou (potatis) En av mina underbara bagis-ungar
 
Jing Han
 
 

Dokumentet som forsvann.

Jag har ju som sagt bytt skola igen. Det e ganska vanligt att man gor det har nar kontrakten loper ut. Men denna gangen blev det lite komplicerat. Jag har ju haft ett gammalt Engelska-certifikat som jag tog nagon gang pa 90-talet. Och det har raknats som ett utbildningcertifikat har. Detta pappret har forvarats hos min forna arbetsgivare Hero century English. Men nu nar det var dags att plocka fram det igen for att fornya mitt arbetstillstand, sa fanns det inte langre.  Dom har slarvat bort det! Och min f.d. chef verkar inte sarskilt ledsen eller bekymrad. Hon har helt enkelt sluta svara pa mina meddelanden. Och myndigheterna har ar stenharda. Inget utbildnings certifikat = inget arbetstillstand.
 
Det sag bekymmersamt ut, tills en dag nar min nya chef Bill sa att han kanske hade en losning. Han hade pratat med en skola i Shanghai som hade gatt med pa att helt enkelt lata mig tenta av en larar-utbildning via internet och e-post.
 
Det blev tva svettiga veckor framfor datorn, och inte bev det mycket somn heller. Manga tentor var det. En del enkla och en del ganska svara. En fick jag gora om. Men skam den som ger sig. Nu har jag ett nytt godkannt certifikat. Och denna gangen skall jag forsakra mig om att det inte kommer bort.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Holly's katter

Holly's katt har fått ungar. Dom e en dryg vecka nu. Visst e dom svåra att motstå. Om jag inte hade vetat hur mycket jobb det är, hade jag nog tackat ja till att bli kattägare. 
 
 
 

Holly's katter

Min elev Holly har två katter.....nej nu har hon 7 katter. Katt-mamman har just fått ungar. Och dom är ju förståss otroligt söta. Men den stora behållningen är ändå dom här katt-ungarnas storebror. En väldigt social och sällskaps-sjuk kille. Han har till och med sin egen plats i soffan. Han brukar sitta jämte mig i soffan under våra lektioner. Han känns nästan som en extra elev. Han ser ut som om han verkligen lyssnar och försöker memorera allt jag säger. 
 
 
 
 
 
 
 

Lite osorterade bilder.

Här kommer lite bilder som har blivit över.
 
Solnedgång över San Jiang
 
Kameralek. "Stella"
 
Mer kameralek. "Jenny"
 
Punka. Det händer alla förr eller senare. Som tur är finns det folk med reparationskit i nästan varje gathörn
 
En dimmig morgon i Liuzhou. Vackert !
 
När det regnar här så regnar det på riktigt. 
 
En regnig lördagsmorgon, på väg till Mr Kan. Humöret var si sådär eftersom mina skor läckte som såll
 
Fullmåne över Jian pan park
 
Ett gäng "Lawai" samlade hemma hos Chris.  Fr. vänster: Rob, Lennart, Chris (med dotter) och Derek med hela sin familj.
 
 
 
 

Det var bara en fråga om när.

Som jag nämnt ett antal gånger är trafiken helt galen här. Så det gäller att vara beredd på allt. En Kines i en bil eller i eller på vilket fordon som helst är mer oberäknelig än en galen ko. Så nu gick det inte längre. Som tur är går det sällan så fort här. 
 
En motorcyklist slängde sig ut från en sidogata rakt framför mig, för att sekunden efter ställa sig på bromsen. Jag hade inte kunnat stanna om så jag hade varit gående. Så jag körde rakt in i aktern på hans motorcykel.
 
Först muckade han lite, för att hans bakskärm och skylt var intryckt, tills han insåg att alla som hade sett det hela var emot honom. Och när ett vittne föreslog att vi skulle ringa polisen och pekade på mitt blödande ben fick han väldigt bråttom därifrån. 
 
Jag behöver nog byta framskärmen, eller det som är kvar av den, på min moppe, så småningom. Annars blev det inga större skador. 
 
 
 
 

Flytt

Vi har flyttat. Inte så långt. Vi bor fortfarande i samma område, men i ett annat hus. Och istället för 8:de våningen bor vi nu på första våningen. Flytten var ovanligt enkel. Vi behövde bara packa i lådor och säckar. Sen kom flyttfirman...på sina cyclar och bar allt. Jag är inte helt överförtjust i det nya stället, men jag slipper trapporna.
 
Båda "flyttbilarna" parkerade utanför huset
 
Men jag har ju även en egen lägenhet i centrala stan. Lite modernare och mer västerländs än denna. Dit kan jag gå om jag har längre raster på dagarna eller om jag slutar sent på kvällen och börjar tidigt nästa morgon. 
 
 
 
 

Lite uppdateringar

Nu var det ju att tag sedan jag var här och skrev något. Väldigt länge sedan faktiskt. Så dagens uppdateringar och bilder komimer att komma i total kronologisk o-ordning. 
 
Jag jobbar inte för Hero century längre. När mitt kontrakt var på vär att löpa ut hittade jag en skola som passar mig mycket bättre. Lite äldre elever, inga "dagis klasser" och jag behöver inte vara på plats annat än om jag har elever/klasser. Inga frustrerande "kontors-timmar" där jag egentligen inte gör något vettigt alls.
 
Jag har inte skrivit något kontrakt med min nya skola "IVY English centre" än, med det skall göras nu i dagarna är det tänkt. 
 
Ja just det...det där med jobb och sånt. Jag har faktiskt ett avtal med en kille (Vincent) som jag betalar lite varje månad för att ta hand om allt som har med jobb och kontrakt och sånt att göra. Så när mitt kontrakt löper ut, ser han till att jag har ett antal olika alternativ att välja mellan. Och om jag har något problem med arbetsgivare eller myndigheter, gör han sitt bästa för att medla. Lite som en "agent". Väldigt praktiskt. Det var han som såg till att jag inte behövde fullfölja mitt kontrakt med Hero, som först löper ut i April. 
 
Ok, då börjar vi med den okronologiska uppdateringen.
 
Resan till landet långt bortom allt.
 

Jag minns inte riktigt hur denna idén föddes. Jag hade under en väldigt kort tid en elev ( Zhou Li ) som jag visste kom från en liten by långt från Liuzhou. Och genom henne fick jag kontakt med en av hennes tidigare Engelskalärare. En liten detalj med denna "Hou Laoshi" (magister Hou) är att han varken förstår eller pratar Engelska. Inte helt ovanligt blan Engelskalärarna här. Så vi hade en del kontakt via QQ (Kinas variant av FB) med hjälp av översättningsprogram. En dag föreslog han att jag skulle komma upp (till norra Guangxi) och besöka hans skola under vinterlovet. Zhu Li skulle också vara hemma då. Jajamen, sa jag. Jag köper en bussbiljett och kommer. Det närmase man kunde komma med buss var till "Tian É". En stad som e så liten att inte många här i Guangxi vet var det är. Därifrån är det ytterligare ca 2 timmar rakt upp i bergen med bil. Sista biten krävde t.o.m en bil med 4 hjulsdrift.
 
Jag berättade om min plan för Sally. -"Nej du!!" sa hon och tittade strängt på mig. - "Du åker inte dit helt själv. Det är ett väldigt fattigt område, och ingen åker dit frivilligt. Och då bestämde jag mig. Dit måste jag bara åka. 
 
Tian É. Hit men inte längre går bussarna.
 

Med hjälp av min vän Jack fick jag köpt en biljett till Tian É. Resan skulle ta ca 5 timmar, men på grund av dom vanligt förekomande trifikolyckorna och andra hinder på vägen tog resan mer än sju timmar. Det var väl egentligen inga problem förutom att Zhu Li var på buss stationen i Tian É och väntade. Och att jag var otroligt pinkenödig. 
 
Till slut kom jag fram. Först en sen lunch, och sedan bar det iväg upp i bergen. Det vanliga sättet för dom att göra denna resan är på motorcykel. Men dagen till ära hade dom hittat en Jeep som kunde ta oss hela vägen till 
广西天峨县尧山村金里介屯. Efter ca en timmes bilfärd stannade vi till i en liten by där vi handlade lite frukt. Där besökte vi också bergsområdets enda skola. Magister Hou och ett gäng ungar mötte oss. Det visade sig att jag var den första ulänningen någonsin på denna skolan. Efter lite te och en rundvandring åkte vi vidare. Sista biten hade aldrig gått utan Jeep eller annat terängfordon. 
 
Byn där Zhou Li bor har inte mer än ca 20 invånare. Allt var väldigt enkelt och spartanskt. Och människorna var underbart vänliga och hjälpsamma. Både gentemot mig och emot varandra. 
 
Jag fick låna ett rum i Zhou Li's farbrors hus. Enkelt och lite kallt, men en ovanligt bekväm säng.
 
 
 Hästkraft vs. hästkraft
 
 "Vardagsrummet" är enkelt. Stengolv och en eldstad på golvet i mitten av rummet. Här lagas all mat och här spenderar man kvällarna tillsammans. 
 
 Första kvällen serverades det stekt ekorre till middag. Min första tanke var att jag kommer nog att svälta ihjäl här. Men det var faktiskt väldigt gott, så länge man inte tänkte på att det var ekorre man åt. Denna bilden är från lunchen på Söndagen. Kyckling-gryta,(med både fötter och huvud). Något jag har lite svårt att vänja mig vid. 
 
 Familjens minsting
 
 Hela klanen Zhou ( förutom Zou Li som tog bilden)
 
 Zhu Li med minsta kusinen. 
 

På väg tillbaka till byn efter denna foto-sejouren snubblade jag över en gren och stöp som en fura. Det värkte till som bara den i handleden, men "Big boys don't cry". Så jag sa inget om det. Mer om detta i nästa inlägg. 
                                                                                                                                                                     
 

Ibland orkar man bara inte tjafsa.

Jag hittade världens underbaraste och onödigaste mobil-tillbehör häromdagen. Så jag bestämde mig för att en sån måste jag bara skicka till Sverige. Den är så onödig så den går säkert att sälja i massor bland Sveriges "mobil-nördar". 
 
Så jag packade in min present väldigt noggrant med både bubbelplast och frigolit och begav mig till posten för att skicka. Tjejen bakom disken blev väldigt konfunderad. Hon hade aldrig skickat något till Sverige förut. Frågan är om hon hade skickat något någonstans förut. :-).
 
Men hon fick hjälp av en kollega som dock verkade lika vilsen. Så dom grävde fram en gammal intruktionsbok. Den var så gammal och sliten att den såg ut att vara skriven för hand av Mao tse Tung. Efter att ha läst instruktionerna började dom öppna mitt noggrant inslagna paket och undersöka innehållet. När detta var klart konstaterade dom att detta innehöll elektronik och kunde därför inte skickas med flyg.
 
Dom packade in presenten igen men bytte ut lådan mot en av deras egna. Då fick dom sålt en sådan med. ( 4:-.) !
 
Så nu är den på väg.....med båt!. Det kan ju ta ett tag att komma fram, men frakten var ju billig. ( Ca 40 :- ).
 
Det kanske kan bli en bra julklapp om den hinner fram i tid. :-)
 
Jag kan inte hitta bilden just nu. Borta!. Kanske för att den innehåller elektronik?

Grillfest

I söndags samlades alla (nästan alla) från jobbet i en av stadens alla parker för en liten grillfest i all enkelhet. Dom hade köpt mängder med mat. Här fanns mat för alla smaker. Nötkött, fläskkött, bläckfisk, ostron, jätteräkor m.m.. Där fanns också massvis med frukt och grönsaker.
 
Det blev en heldag i frossandets tecken. Vi samlades halv tolv ovh jag var hemma igen vid halv åtta-tiden. 
 
Kött och bläckfisk
 
 
 
Min chef Chanel
Chanel + dotter Louisa
Kollegor Sweety & Annie

Så var det dags för "Västerländsk" mat igen.

Restaurangbesök för att barnen skall få prova på västerländsk mat och att äta med kniv och gaffel. Denna gången var det bara en klass, men dom var alldeles för unga för detta. Jag tror den yngsta är 5 år och den äldsta är 7 år. Men det värsta av allt var maten. Att kalla detta för västerländs mat är ett hån mot mer än halva världen.
 
Först serverades dom stackars barnen en garanterat helt smaklös vattnig soppa. Majs-soppa helt utan vare sig majs eller några andra synliga ingridienser. Diskvatten!
 
Sen fick dom stackarna försöka få i sig en dåligt stekt, seg och senig och på sina ställen slemmig biffstek, som inte ens en hungrig hund skulle vilja ta i sin mun.
 
Det mesta av både soppan och biffen blev kvar på talrikarna. Det enda som tog slut var pommes fritsen. Kvällens höjdpunkt var när dom kom och tog ut eländet så att barnen kunde få leka en stund istället. 
 

Skolbesök igen.

Nu har jag tappat mitt facebook igen! Så irriterande! Dom två IP-sköldarna (hotspot-shield och Expat-shiled) som jag har brukat använda funkar inte längre. Jag fick ett program av min chef och med det kan jag öppna alla websidor....utan facebook. Någon som har något tips? Skicka gärna i så fall. 
 
För ett tag sedan gjorde vi.......jag och min vän Collysa ett gästspel i en vanlig grundskola, årskurs 3. Det som var lite speciellt var att vi hade lektionen i en stor gympasal för ca 100 ungar. Inte helt lätt, men eleverna var positiva, glada och ovanligt skärpta. Och vi hade förberett oss väldigt noga. Det gick så bra att dom har bett oss komma tillbaka och göra samma sak med årskurs 4, 5 och 6.
 
Mitt under vår lektion fick någon för sig att det var dags för en brandövning, och vi fick ta en paus medan skolan evakuerades. Men det passade oss ganska bra.
 
 
Collysa är min nyaste kollega, och det är henne som jag har flest lektioner ihop med. Hon funkar också som min assistent och tar hand om allt för mig som är på kinesiska.
 
Collysa ( till vänster) in action
 
Brandövning. Här är det RAKA led som gäller. 
 
 
 
Och efter brandövning och paus fortsätter vi där vi slutade. 

Det var ju inte så svårt

Nu har jag lyckats hitta inställningarna, så att mitt tangentbord e Svenskt igen. Välkomna tillbaka mina saknade vänner Å, Ä och Ö.

RSS 2.0