Det blev som jag ville. Det blev en soffa

Vår soffa och min säng har hittills varit av typiskt Kinesiskt stuk. Det vill säga en total frånvaro av alla tendenser till fjädring. Min madrass hade visserligen lite tyg på sig, men under tyget var det rent trä. Vår soffa ver helt i trä. Som viken svensk kyrkbänk som helst. Men nu har det blivit ändring på saker och ting. Vi har en ny mjuk soffa och jag har en mjuk madrass i min säng.


Den är så mjuk att man kan se på en hel film utan att få träsmak.

Visum och soffa

Idag har jag varit och hämtat ut mitt visum. Det gäller i ett helt år, så nu behöver jag inte gå till doktorn för "kulräkning" förrän i augusti nästa år. Skönt!
Och idag har vi varit och beställt en ny soffa....med stoppning och allt. Den vi har nu är helt i trä. Lite som en kyrkbänk. Arslet får panik efter en halvtimme. 
Istället för att gå till den vanliga soffaffären gick vi direkt till en kille som har en soff-fabrik. Smart drag. Vi kunde bestämma färg, form och mått precis som vi ville. Och när soffan e klar levereras den hem till oss (på 8:e våningen) helt utan kostnad. Detta tar allt som allt ca 3 dagar och hela kalaset kostar 1800:-. Men då skickar han med 2 extra kuddar. Det du Mr MIO. Läs och lär!!! 
Lägger även ut ett par bilder nu som bara ligger här på datorn och skräpar






Scooter-girl


Stämmningsfullt på Moskva's flygplats


Avslutning.

På lördagen hade jag min sista träff med min för tillfället sista grupp. Men det är flera på gång in har jag hört, så ledigheten blir nog inte så lång.
Efter sista lektionen gick jag och några av eleverna och åt lunch på japansk restaurang. Jag hittar nya ställen hela tiden känns det som. Jag har även hittat ett väldigt trevligt GYM dit jag kan gå och avreagera mig om jag får abstinens.


Lins-lusar på Sushi-baren

Att göra skillnad

Igår morse (fredag) fick jag ett infall som jag nog inte vågar berätta för Sally om. Hon skulle strypa mig långsamt eller tvinga mig att äta ankfötter och sköldpaddehuvuden för resten av livet som straff. Så gör man bara inte i detta landet....heller :-)
 
Så här är det: Varje morgon klockan 6, medan Sally är på Thai chi brukar jag först gå en liten promenad längs gatan och sedan jogga ett par varv i parken. Och varje morgon på min promenad brukar jag se en väldigt fattig tjej i 18 till 25-årsåldern (tror jag). Man ser på hennes hår och hennes kläder att hon sover utomhus. Hon brukar gå längs gatan och titta om någon har tappat eller slängt något hon kan använda. Jag har aldrig pratat med henne och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Vi har ju inte sådär jättemycket gemensamt. Inte ens språket är samma.
Det känns så otroligt orättvist att jag kan åka till Kina och bara glida omkring utan att nästan göra någonting och ändå ha det bra medan en som hon inte äger mer än kläderna hon har på sig.
Igår morse såg jag henne inte först. Men efter en stund såg jag henne sitta och gråta på en stenbänk. Inte som "zigenar-tiggarna" i Göteborg som sätter sig där det är som mest folk så att alla skall se hur synd det är om dom. Hon hade gått undan bakom några buskar så att ingen skulle se henne.

Då betämde jag fick för att göra skillnad för en gångs skull. Jag hade lovat Sally att köpa bröd på vägen hem, så jag hade raffsat ihop en bunt pengar och stoppat i fickan. Jag visste att mitt bröd skulle kosta max 15 yuan, så jag tog undan mina 15 och bestämde mig att det som blir kvar nu skall jag ge bort. Det visade sig att det blev 150 yuan kvar. Så jag vek ihop sedlarna snyggt och gick fram till henne och gav henne den dom hopvikta sedlarna. Hon såg väldigt förvånad ut, och ändå hade hon inte hunnit se hur mycket pengar det var innan jag gick därifrån. För mig är visserligen 150 yuan fortfarande mycket pengar, men den lilla skillnaden det gör i mitt liv e förhoppningsvis ingenting mot den skillnaden det gjorde på hennes dag.  På lördagsmorgonen såg jag henne inte på min promenad. Jag funderade på om hon kanske hade kunnat använda en del av pengarna till att hitta en säng för natten eller kanske en maffig frukost. Är jag helt knäpp? Jag skulle nog kunna göra om samma sak igen.

I morse såg jag henne igen. Jag satte mig på en bänk en bit därifrån. Hon hade fortfarande samma slitna kläder på sig, men hennes ansikte hade kanske fått lite mera liv. Eller var det kanske inbillning?. Men vad hade hon gjort med pengarna? Då såg jag det. Så otippat men ändå så självklart. Hon hade använt en del av pengarna till att köpa sig en liten men väldigt effektiv ficklampa. Hon satt och pillade med den som om det var en riktig dyrgrip.

 

Läkarbesök m.m.

All den mänskliga värmen som en gång fanns i Göteborg och som sedan försvann. Nu vet jag vart den tog vägen. Men jag kan inte fatta hur den hamnade just här. :-)
Men ibland kan det bli lite för mycket mänsklig värme. Se längre ned under "Läkarbesök"



Viss e här fint.

I morse klockan 6 var jag ute och joggade för första gången sedan Jesus gick i kortbyxor. Det kändes helt ok. Tänk om detta kunde bli en vana. Annars har jag varit lite lat dom senaste dagarna. Men nu e jag igång igen. Det är nog tur att det inte finns något som heter "Liuzhou-varvet". Annars skulle jag säkert ha varit dum nog att anmäla mig dit. Man får lätt hybris när det går bra. :-)

Läkarbesök

Nu är det dags att förlänga mitt visum, så igår var jag på det obligatoriska läkarbesöket. För 200:- fick jag en väldigt grundlig undersökning som innehöll allt från synundersökning, blodprov, urinprov, lungröntgen och EKG m.m. Samt en vanlig genomgång av en läkare. Allt gick som på räls. Allt som allt tog det mindre än en timme.
Den den sista "stationen" inne hos läkaren blev en lite speciell upplevelse. Jag fick ta av mig allt utan kalsongerna och ligga på en brits medan han först ställde lite allmänna frågor om min hälsa och mina vanor.
Han lyssnade på mitt hjärta och klämde lite på magen. Och sedan stack han resolut ner handen i mina filsingar och började räkna mina kulor. Och jag måste säga att för att vara läkare tog han ovanligt lång tid på sig för att räkna till två. Det hela kändes väldigt märkligt och en smula obehagligt. :-)

När jag kom ut stog Sally och väntade. Först studerade hon lätt roat mitt ansiktsuttryck och när vi kom ut från mottagningen började hon gapskratta. Hon visste detta innan, men hade inte sagt något!!. Vår vän Sean som kommer från Nya Zeeland går hit en gång om året när han skall förnya sitt visum och han är lika förbannad varje gång efteråt. Han är helt övertygad om att doktorn gillar killar och trivs väldigt bra med sitt arbete.
Jag vet inte hur det ligger till egentligen, men lite märkligt kändes det allt. 

På torsdag får vi reda på om doktorn har godkännt mina kulor. Sen bär det iväg till visumkontoret men en packe papper och några foton. Jag vet inte om jag får visum på ett halvår först eller om jag får för längre tid med en gång. Om doktorn fick bestämma skulle jag väl få för en vecka innan det var dags för nästa läkarundersökning ;-)

Här finns mycket regler och förordningar när det gäller visum och sånt, men det verkar värre än vad det är. Det är egentligen inga svårigheter. Det är bara det att dom älskar blanketter och stämplar här.

Och förresten.......den 9 Augusti gifte jag mig, :-)

Jag ligger i fönstret och vilar

Om nu Kineserna har haft över 5000 år på sig att utveckla sitt språk, så kunde dom väl ha kommit på två olika ord för säng och fönster. Ibland är det lite förvirrande när man skall försöka lära sig nya ord.
Chuang = Fönster
Chuang = Säng

1 - 10

Jag måste erkänna att det har gått lite sådär med att lära mig kinesiska hittills. Dels e det ganska svårt och sen har jag väl inte varit riktigt tillräkligt fokuserad. Men jag har i allafall hyffsat koll på alfabetet nu. Alla 23 konsonanter och 24 vokaler.
Nästa projekt är att lära mig att räkna till tio. Inte så svårt kan det tyckas, men min hjärna gör allt den kan för att slippa.
Men jag skall nog få in detta också till slut.
yi, èr, sãn, si, wu, liu, qi, ba, jiu, shi.   Lätt som en plätt...eller?

8 våningar utan hiss.

Att bo på 8:e våningen utan hiss och samtidigt börja med en ny typ av livsföring har sitt pris. I mitt fall har det kostat ca 10 kilo skulle jag tro. Har dock inte kollat på någon våg än. När jag tänker på det......om tio surt förvärvade kilon har försvunnit från min kropp medan jag har var varit här, så undrar jag.......vart har dom tagit vägen. Dom måste ju finnas någonstans i atmosfären här. Så vart jag än åker nu, så kommer alltd en del (ca 10 kilo) av mig att finnas kvar här i Kina. Måste fundera lite på det.

Det där med Tai Chi blev det dock inte så mycket med. Det var helt enkelt inte "min grej". När den gamla mannen som skulle lära mig Tai chi gjorde rörelserna såg det väldigt lätt ut. Trots sin höga ålder påminde hans rörelser om en katt. När jag sen skulle göra likadant påminde jag mest om en skadeskjuten helikopter.

Men jag har inte lagt av helt för det. Varje morgon går jag upp klockan 6 (mer eller mindre frivilligt) och går till genom parken till ett berg som jag tror kallas "Heavenly ladder". Min vän Sally, (som egentligen heter Jinwei Liu) knackar försynt på min dörr varje morgon och frågar om jag skall föja med till parken. Hon tränar tai chi där varje morgon. Jag kan inte med att säga nej, hur trött jag än är. Det vore ju att ge upp.

 Det är 370 trappsteg till toppen och jag kan lova att dom sista 20 stegen känns i benen. Där uppe kan man njuta av den underbrara utsikten en stund innan man går hem igen. D.v.s 370 trappsteg ner och sedan en promenad hem för att ta sig upp till 8:e våningen igen. Om jag inte minns fel ar det ca 120 trappsteg till 8:e våningen. Skall kolla igen i morgon.

Men förra veckan fuskade jag lite. Jag gick inte ända upp till toppen på berget. Jag hade drabbats av en väldigt underlig typ av förkylning. Det började som en liten propp i ena örat och lite kli i halsen. Det och lite tendenser av nästäppa var dom enda typiska symptom jag hade. Men däremot fick jag ont i lederna. Det började i fötterna och gick sedan upp i benen. Och sen fick jag feber i ett par dagar. Det försvann lika plötsligt som det kom. Detta e ett underligt ställe. Dom har inte ens normala förkylningar.

Sista delan av dom 370 stegen.


Njut av den fina utsikten


...Och sen skall man ner för dom jävla trapporna igen

Nu e jag igång igen!

Jag har äntligen lyckats hitta någon form av "vardags-rytm" här, så nu skall det nog också bli lättare att komma igång med skrivandet igen. Det var ju ett tag sedan jag skrev här, så idag börjar jag med lite uppdateringar....helt utan någon kronologisk ordning.

En ny vardag.

Linn har åkt tillbaka till Sverige nu efter en månad. Det blev helt plötsligt väldigt tomt här i Kina. En enda person kan göra väldigt stor skillnad.
Vi satt i avgånghallen på flygplatsen och småpratade om allt och ingenting...som vilken dag som helst. Och till slut var tiden framme och det var dax för Linn att gå igenom säkerhetskontrollen och in till den lilla flygplatsens enda gate. Linn tackar Sally och hennes syster för allt och vi säger hejdå och vi hörs.....och allt det där. Och sen när jag ser Linn's ryggtavla försvinna genom metalldetektorn (lite som "Stargate" om ni mins den filmen) slår det mig plötsligt......men vänta nu.... Jag kommer ju faktiskt inte att träffa Linn igen förrän om minst ett år!!! Det var då någon stack en kniv i hjärtat på mig och vred om. Aj!, vad ont det gjorde!
Men allt känns ok nu. Ett år är ju ingen evighet. Jag är glad att jag fick en chans att visa henne en annan del av världen och ett annat sätt att tänka och leva. Och under hennes månad här fick vi många sköna skratt tillsammans.

Arbetet.

Just nu har jag bara två små grupper, så mina arbetstider kunde inte bli bättre. Först en liten grupp med ungdomar i 13 -14-årsåldern. Dom kanske inte alltid är så väldigt fokuserade på det dom skall, men dom e otroligt charmiga. En dag flyttade vi lektionen till parken som ligger mitt i staden och hade pic-nic. Då var Linn med oss också och det tyckte dom var häftigt.

Sen har jag en liten grupp med lite äldre elever. 18 år och på väg till universitetet. Det är en utmaning eftersom dom e så otroligt skärpta. Just nu håller vi på att analysera gamla Engelska dikter. Skitsvårt, men lärorikt för mig. Jag måste "hålla mig på tårna" hela tiden.


Linn och några av mina "charm-troll" i parken Liuhou park


Liuhou park

RSS 2.0