1:a advent

Det är tisdag morgon i den första veckan i advent. Igår kväll tog jag en promenad till stan. Det tar ca en halvtimme varje väg. Temeraturen ligger på runt 25 grader på kvällarna, så det är perfekt promenadväder. På vägen hem stannade jag till och köpte en låda nyplockade jordgubbar.

Men enligt väderprognosen här skall det bli kallare igen om ett par dagar. 10 grader på nätterna och 18 på dagarna. Dags att ta fram raggsockarna?. :-)






En liten övning för tråkiga höstkvällar

Hur säger man 9 999 på Kinesiska?

jiǔqiānjiǔbǎijiǔshíjiǔ

Lätt som en plätt. Och det stavas:  九千九百九十九

Just de. Siffrorna e inte samma här...dom heller. Förresten...varför skulle dom vara det när allt annat är olika. :-)

1
2 èr
3 sān
4
5
6 liù
7
8
9 jiǔ
10 shí

11 十一 shíyī 10+1
12 十二 shí'èr 10+2
13 十三 shísān 10+3
19 十九 shíjiǔ 10+9
20 二十 èrshí 2x10
21 二十一 èrshíyī 2x10+1
22 二十二 èrshí'èr 2x10+2
30 三十 sānshí 3x10
40 四十 sìshí 4x10
90 九十 jiǔshí 9x10
99 九十九 jiǔshíjiǔ 9x10+9

"Skjortan rätt ut"

På fredags eftermiddag och kväll är det "skjortan rätt ut" som man sa i Göteborg förr. Full fart, ända till kvällen. Och jag måste säga att oftast gillar jag det. Efter lunch kommer "Hanna" hit och lär sig Engelska i ett par timmar. Hanna är en dam i 40-års åldern som skall åka till Amerika nästa år för att gifta sig med en Amerikan. Och hon kan inte särskilt mycket Engelska. Dom första gångerna hon var här förstod hon inte ett ord av vad jag sa. Men det blir sakta men säkert bättre och bättre. Min första tanke när hon kom hit, var att hon kan ju inte vara riktigt klok som åker till andra sidan jordklotet och gifter sig....utan att kunna språket. Sen kom jag på att jag känner en som gjorde samma sak. Men han åkte till Kina :-)

När Hanna har gått hem, går jag och hämtar scootern och åker in till stan och Success Education. Där träffar jag "Lily" i en och en halv timma. Lily är 9 år och hennes föräldrar är övertygade om att om man har en utländsk Engelskalärare så lär man sig mycket mer. Egentligen är det så att i den vanliga skolan är klasserna så stora att barnen aldrig får en chans att träna på faktiskt kommunicera på Engelska. Dom är duktiga på att läsa och skriva Engelska, men om dom hör någon prata Engelska förstår dom oftast inte ett ord.  Och det märkliga är att ingen tycks inse hur fel detta är. Så länge barnen har bra betyg i Engelska är det inte så noga om dom faktiskt kan prata eller förstå Engelska. Det är först nu när den övriga världen börjar göra sig påmind som dom har kommit på att "vi har nog missat något här".

Efter det slänger jag i min några nudlar eller något och tar scootern tillbaka hem till sitt garage. Sedan tar jag en 15 minuters promenad till Miss Peng. Där har jag en liten grupp som vill lära sig mer praktisk Engelska. Eftersom deras Engelska inte är så bra (dom är bara ca 13 år) så har jag en assistent som hjälper mig. En universitets- student som heter Jasmine. Jag tror inte att hon fattar själv hur bra hon är på detta. Jag kan hålla en lektion som vanligt, och när det behövs sitter hon jämte mig och håller samma lektion på kinesiska.....samtidigt...utan att det märks. Det som är bra med denna gruppen är att vi inte är bundna till några böcker. Jag har helt fria händer. Och Miss Peng är en rolig en. Hon är en av dom mest o-organiserade människor jag har träffat. Hade det varit möjligt hade hon säkert satt på sig strumporna bak och fram. Men på något sätt får hon alltid ihop det med ett léende. Detta kan ju delvis bero på universites-studenterna hon har som hjälper henne. :-)

Strax före halv tio är jag klar och kan ta en skön kvällspromenad hem.


Hela gruppen, med Miss Peng i mitten.






Söndagsgruppen

Jag har en liten grupp varje söndagmorgon på en liten skola i dom norra stadsdelarna. Lokalerna e väldigt torftiga och det är en del spring genom "klassrummet" under lektionerna, eftersom vårt klassrum fungerar som genomgång till ett annat klassrum. Egentligen tycker jag inte om att jobba där, men just denna lilla gruppen är väldigt charmiga och skärpta.




En dag i skogen

I lördags var vi ett gäng som åkte lite utanför staden för att ha pic-nic. Vi åkte till en park med ett färdigpreparerat grill och pic-nic område. Först tyckte jag att det verkade vara en väldigt stökig idé eftersom det var en hel del folk där. Så medan dom andra tände grillar och stenugnar tog jag en långpromenad i skogen. Jag hittade en underbar liten stig, och när jag hade gått tillräkligt långt blev det helt tyst. Bara ett stilla porlande från en bäck. Där satte jag mig och bara "fanns" en bra stund. Sedan ringde telefonen, och det var dags att börja gå tillbaka till dom andra. Det serverades "dumplings" och en massa grillat kött och frukt. Det mesta var väldigt gott. Men jag har fortfarande inte fattat grejen med färska dadlar. Dom kan dom gärna få behålla. :-)



Tagit med mobilen, så skärpan e inte den bästa









Just det. Det serverades hemkört vin till maten. "Shifu" blev efterhand
ganska "mjuk i knäna".


Lite synd med den dåliga skärpan. Som skogens enda utlänning, drar
man till sig en del uppmärksamhet. Och alla vill bjuda på mat.
Jag skall nog fixa en T-shirt med texten "Please don't feed the foreigner"



Några av våra "grill-grannar". Jag tror att dom kom från en
sjuksköterske-skola. Synd att man inte kände sig lite dålig ;-)

Bilder

Lite bilder.
















Nu e vi igång

Klockan e 22:00 och Sherry har precis gått hem. Hon skulle ha varit här igår egentligen, men hon hade en viktig sak att göra så vi hade vårt första försök till någorlunda planerat möte idag istället.

Våran idé är ganska enkel, men genial. Vi vill bedriva vuxenutbildning (Engelska) men i en bar / pub-liknande miljö. Klassrum kan ju vara väldigt tråkiga och avskräckande. Den Kinesiska rädslan att "tappa ansiktet" gör också att många vuxna inte gärna vill gå till skolor där även små barn går och läser Engelska. Detta gäller i särklass Kinesiska män. Barmiljön och barnförbud gör det mer lockande. Intresset finns har vi märkt.  

Så nu är Sherry igång med att hitta finansiärer. Hon har faktiskt redan några på gång. Det gäller bara att sälja in idén och visa hur bra detta kan bli.

Mitt jobb dom närmaste veckorna blir att fundera på hur man bäst lär ut Engelska i den miljön. Vår tanke är att inte i första hand förlita oss på läroböcker. Fokus skall ligga på konverstation. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag behöver hjälp med detta. Så på Lördag träffas jag och Chris över en öl för att se vad vi kan hitta på. Jag har lite idéer och Chris som var lite tveksam först har massvis med tankar. Detta kan nog bli bra.

I morgon är Sherry här igen för fortsatt planering. Samtidigt har min underbart tålmodiga fru Sally fått en väldig massa nya elever på kvällarna, så mellan 19 och 22 är det fullt hus här. Hon har t.o.m. fått anställa en hjälplärare.


 

Hon kunde inte komma igår, för hon var tvungen att
göra en viktig grej. Senare på måndagskvällen
kom detta i ett mail.  :-)

Trafikslalom

Under lördagen skulle ett par av mina f.d. elever visa mig sin gamla skola. Jag har vid något tillfälle sagt att det skulle vara intressant. Eftersom skolan låg en bit bort skulle jag möta upp en elev som kallar sig Sylvia inne i centrum. (Jag har inte ens försökt att lära mig dom kinesiska namnen på alla). Men vi hade i allafall bestämt att jag skulle ta min scooter, så skulle hon ta sin och visa mig vägen dit. Vi träffades klockan tio och hon sa att eftersom hennes scooter var lite äldre än min så skulle säkert min vara snabbare. Så hon bad mig att inta köra ifrån henne. Jag skulle köra bakom henne för att hitta, så det var ju inga problem......trodde jag. Det visade sig att hon betraktade alla fotgängare, cyklister, mopedister och motorcyklar m.m. som en slalomåkare betraktar käpparna i en slalombacke. Det blev en spännande färd. Och jag kan tala om att hon åkte VÄLDIGT nära "käpparna". Det var sällan många millimeter emellan. Ibland var jag faktiskt lite nervös. Jag vågar knappt tänka hur cyklisterna och mopedisterna som blev omkörda kände det. Men jag lyckades i allafall hänga på hela vägen trots att jag valde att ha mycket större marginal än henne runt "käpparna". Det jag förlorade i kurvorna tog jag igen på raksträckorna. Till slut kom vi fram till skolan. Ett jättekomplex som mest av allt påminde om en militärförläggning. Det mest slående var nog ändå klassrummen. Eftersom det inte pågick någon verksamhet verkade dom nog ännu större än vad dom var. Varje klassrum var som en vanlig svensk aula, med plats för över 60 elever. Mitt nästa önskemål är att få sitta med på en lektion i ett av dom här jätteklassrummen. Det jobbas visst på det. :-)

(23x24x4)+(4x23)

Det tog mig 4 och en halv månad, men nu har jag börjat fatta hur språker här funkar. Jag kan fortfarande inte prata Kinesiska och jag förstår bara enstaka ord, men jag har äntligen fattat principen. Och det är ju ändå ett steg på vägen. Men det där med att läsa och skriva kommer nog att ta tid.

Det pratas ju en del om hur många skrivtecken det egentligen finns här. Det är nog ingen som riktigt vet. Det beror ju på hur man räknar. Om man räknar alla varianter av samma tecken och alla urgamla tecken som inte används längre och en del lokala varianter, så blir det ju en del.

Men för att få bukt med den utbredda analfabetismen utvecklade man på 50-talet det som kallas det förenklade skriftspråket. Man förenklade en del tecken, tog bort en del och tog fram en del nya tecken. Det är detta som idag används i alla tidningar och all ny litteratur.

Och då behöver man bara lära sig (23x24x4)+(4x23) tecken. Hur svårt kan det vara? Jag kan faktiskt 7 eller 8. Resten får vänta ett tag. Denna formeln är ju inte helt exakt, men det ger en liten fingervisning om hur många det är.

Mitt stora genombrott är att jag äntligen har fattat hur man bygger upp ord och meningar. Så nu är det plötsligt roligt att försöka lära sig att prata och förstå. Något som jag tidigare har tyckt varit omåttlight tråkigt.


Det gäller att prioritera när man väljer vilka meningar som är viktigast.


Men nu kommer det som ställer till det lite. Alla olika dialekter. Även om "putonghua" (mandarin) är det man kan kalla för "riks-kinesiska" så finns det fler putonghua-dialekter än det finns Svenska dialekter. Tänk bara på skillnaden mellan Skånska och Norrländska. Och sedan tillkommer det ju alla lokala språk, som skiljer sig en hel del från putonghua.

Här är jag lite ute på hal is eftersom jag inte kan Kinesiska än, men så här har jag fattat det. Om putonghua är som riks-svenska så är Liuzhouhua (det lokala språket här) som extrem-danska med inslag av tyska. Så även när dom pratar putonghua här så gör dom det ofta med en brytning som gör det svårare att förstå.

Det tog min elev/vän Sherry , som kommer från Pekingtrakten, ett år att lära sig att förstå Liuzhouhua. Och hon vägrar fortfarande att lära sig att prata språket. Hon säger att: -"It's so RUDE!!" . En bra beskrivning tror jag.

Och nu kommer det som kan vara lite känsligt, så jag har inte tagit upp det än. Min väldigt tålmodiga fru, Sally, hjälper mig gärna med Kinesiskan, men jag tror hon har en väldigt speciell brytning, för hennes Kinesiska är ganska svår att förstå ibland.

Alla vet ju att en människa som kommer ifrån t.ex Iran eller Irak kan lära sig att prata helt perfekt Svenska, nästan helt utan någon brytning. Men försök att få en Dansk att prata Svenska utan brytning. Helt omöjligt!!

Så jag behöver en lärare som pratar lättförstålig "ren" Kinesiska. Vissa dialekter är faktiskt riktigt vackra.

Världen förändras, men tiden står still.

Den Kinesiska varianten av youtube heter http://www.youku.com . Även om sidan är cencurerad (på gott och ont) finns det väldigt mycket sevärt där. Jag sitter och tittar på ett klipp från 11 september 2011. Tio år efter terrorattackerna. En massa folk har samlats vid det som en gång var World trade center för en minneshögtid. På en liten scen mitt i folkhavet kliver en märkbart åldrad Paul Simon upp och spelar sin "Sound of silence". Konstigt att en låt som skrevs före 1970 kan sitta som en smäck på en minneshögtid mer än 40 år senare. Det var som om den var skriven just för detta tillfället. För oss som var med när den spelades på 70-talet var detta ett mäktigt ögonblick.
SE DEN!!!

http://v.youku.com/v_show/id_XMzAzMzM2MzQ0.html


Trägen vinner.....kanske

Igår tackade jag nej till att ha en lågstadieklass på lördagsmornarna. Jag har nästan ända sedan jag kom hit undvikit att ta på mig låg och mellanstadie-elever. Det är helt enkelt för högljutt och dessutom otroligt tråkigt. Dom flesta barnen som kommer till dom klasserna skiter fullständigt i Engelska. Dom kommer bara för att deras föräldrar skickar dit dom. I en klass på 15 elever är det kanske 3 eller 4 som bryr sig. Jag har satt min gräns till ca 14 år och uppåt. Gärna vuxna elever, om dom har lite grundkunskaper.

Mina vänner omkring mig: Sally, Mr Huang, Chris (från Holland) och Sean (från Nya Zeeland) sägar att jag e helt knäpp. Dom säger att det finns ingen marknad för mina krav. Dom äldre skolbarnen har inte tid och dom vuxna bryr sig inte. Men jag VET att det finns ett behov.

Och nu ser det ut som att jag kan få rätt. En av mina elever som kommer hit tre gånger i veckan (Se "Man tror man känner dom.") har nämnt att det finns ett akut behov av att lära sig Engelska på hennes jobb. Och hennes arbetplats är STOR.  Sherry, som hon heter är inte 23 - 25 som jag trodde. Hon är snart 30. Hon har vid något tillfälle frågat om jag skulle kunna tänka mig att lära ut Engelska på hennes jobb. Visst har jag sagt, kom bara med en konkret plan så ställer jag upp. Och nu har hon visat mig sin plan. Den är genial, och den verkar ha fått bra respons hos dom styrande också. Jag återkommer till detta när det börjar hända saker på riktigt.

 

Ett behagligt schema. Men snart kan det bli lite tuffare att få ihop det.
 

Nu börjar apelsinerna mogna.

Nu i November är det skördetid för citrusfrukterna. Apelsinerna är fortfarande lite gröna och sura, men dom nyplockade clementinerna är väldigt goda. Små som golfbollar, men söta. Och dom finns i mängder och kostar nästan ingenting.

Om ett par veckor är även apelsinerna helt mogna. Då skall jag frossa. :-)




Myggan

Nu har det blivit lite varmare igen. Och det innebär att myggorna är tillbaka i vårt sovrum på nätterna. Men vi har köpt en sådan där mygg-skrämmare som man sätter i väggkontakten. Och den funkar på alla myggor utan en liten envis rackare. Jag tror hon har fattat tycke för mig. I morse när jag vaknade hade jag 5 eller 6 myggbett. Men bara på händerna. Hon ville väl förmodligen "hålla handen " när det blev mörkt och läskigt. Och just de..jag hade ett ett på överläppen också. Det skulle väl pussas lite också.

Så när jag klev upp i morse spelade jag den gamla Queen-låten "To much love will kill you". Hoppas hon fattar vinken.




RSS 2.0