Inför Nationaldagen

I morgon (lördag) är det Kinas Nationaldag. Och det är inte vilken dag som helst. Alla som kan (typ jag) är lediga i minst 7 dagar. Men affärer och sånt håller öppet som vanligt.
Och i morgon bitti före klockan 8 skall jag infinna mig på det stora torget framför Liuzhou's administrations-byggnad. Då skall alla provinsens minoritetsgrupper (i sina färglada folkdräkter) och några andra grupper samlas på det stora torget för att medverka i en TV-show. Och något ljushuvud har fått för sig att även stadens utlänningar skall vara representerade.

Så klockan ett idag samlades vi på torget för någon slags repitition eller vad man skall kalla det. Det var väldigt mycket folk och väldigt mycket färger och alla sprang fram och tillbaka huller om buller. Och jag har fortfarande ingen aning om vad vi skall göra där. Jag sms:ade Chris (från Holland) förut och frågade, men han hade fattat lika lite som jag. Dom hade i alla fall lyckats skramla ihop 8 utlänningar. Det finns säkert fler här. Alla kunde nog inte komma.

Jag blev så tagen av kaoset att jag helt glömde att ta kort. Men i morgon kl 8,00 är det skartp läge. Då skall jag försöka ta lite kort också.

Lite morgongympa

I morse var det dags igen. Tai chi uppvisning i parken. Denna gången i Long Tan park. Och naturligtvis var jag självskriven som "on / off-tekniker". Men mer om detta kommer i min kommande bok: "On /off-teknik. Fortsättningskurs för avancerade användare".

Men jag stod och tittade på när gruppens shifu (mästaren) värmde upp sina gamla morgonstela leder. Här kommer en liten övning som ni kan göra där hemma innan ni går till jobbet.

Man står med lätt böjda knän.
Sträck ut armarna framför dig snett uppåt. ( ca en halv meter mellan dina utsträckta händer )
Lyft sakta ditt högerknä så att du står på ett ben.
Gör nu en snabb svepande rörelse med högerbenet (utan att sänka händerna) så att din höger fot först träffar din vänsterhand och sedan din hägerhand. Det skall höras ett snabbt "flapp-flapp" när foten träffar händerna. Detta görs 5 till 10 gången med vardera fot varje morgon. 




Samling i parken



Kunden har alltid rätt. Ge gubben hans leksak!!

Idag kände jag mig lite trött på Kinesmat, så innan jobbet smet jag in på stadens enda McDonalds för att återuppleva gamla synder. Redan när hon såg mig komma uppför trappan plockade kassörskan fram sin "Menu for dummies" med bilder på så att man kan beställa det man vill ha. Inte ens det klarar jag. Jag funderade en stund och sedan pekade jag på det jag ville ha. Hon tittade ett par gånger fram och tillbaka mellan mig och menyn. Hon såg lite fundersam ut, men hon sa inget. "Gubben" hade beställt en "Happy meal" med leksak och allt. När brickan var färdigladdad insåg jag mitt misstag, men då var det ju redan för sent.
Jag lämnade så diskret jag kunde tillbaka leksaken till den förvånade kassörskan och gick och satte mig och åt min lilla Cheseburgare och min lilla påse med pommes frites.  



 

En lång lördag

Igår var det lördag. Trots detta gick vi upp tidigt. Klockan halv åtta skulle vi vara vid ingången till Liuhou park. Där skulle många av stadens Tai chi grupper visa upp sig. Jag är ju egentligen inte med i någon grupp, men jag får väl räknas som supporter till "Jian park group". Jian park group var andra gruppen på programmet och dagen till ära fick jag det stora uppdraget att vara gruppens "ljudtekniker". Elller rättare sagt......jag skulle trycka på on-knappen på spelaren när dom började och sedan trycka på off när dom var klara. Ett uppdrag som jag klarade med bravur. Det var säkert dagens bästa on / off-manöver. Synd att dom inte hade något pris för detta.

Efter detta hade vi en tid hos fotografen. Vi klev in i Ateljén kl 09,30. Detta tar nog inte så lång tid tänkte jag. Det är ju bara till att bränna av några kort och sedan gå hem. Men det blev inte riktigt så. Jag kom hem vid 18-tiden och Sally som inte var klar då kom 2 timmar senare. Många tankar for genom mitt huvud under dagen. En av dom vanligaste var nog: Nämen va fán!!??!!. Men på något sätt var det också trevligt mest hela tiden.
Jag borde kanske ha anat något när jag såg hur mycket personal det var som arbetade där. Men mycket personal e ju ganska vanligt här, så jag missade den första signalen. Snart visade det sig att vi inte skulle ha på oss kläderna vi kom i, utan det plockades fram helt andra utstyrslar från ett jättelikt klädförråd. Jag satte mig....fortfarande ovetande om hur lång dagen skulle bli......och väntade medan 3 tjejer började sminka Sally. Men när dom efter en dryg halvtimme hamtade mig och satte mig vid ett annat sminkbord började jag ana ugglor i mossen. Sen började fotograferingen med en, måste jag säga, riktigt duktig fotograf och 2 assistenter som sprang runt i med stora reflektorer och grejer för att ljuset skulle bli perfekt. Detta gjorde vi i två omgångar med ett klädbyte och omsminkning  emellan. När jag trodde vi var klara kom dom med ytterligare ett klädbyte. Sen blev vi hämtade av en bil som körde iväg med oss till något naturskönt ställe. Där togs det ytterligare bilder i ett par timmar.
Jag lovar att återkomma med bilderna när dom är klara. Men med tanke på hur många bilder som togs tar det nog ett par veckor innan vi får dom.




100% fokus



Mannen längst till höger i gruppen är gruppens Shifu (mästare). En
man melan 60 och 70 år, men vig som en katt.




Hela programmet man kör är på ca 6 minuter.



Sally

Kanske en bra idé

Jag tycker att det är väldigt tråkigt och oinspirerande att arbeta med låg- och mellanstadie-grupper ( 7 - 12 år ). Särskilt om grupperna är stora. Så för tillfället gör jag inte det alls.
För att kompensera det föreslog Sally att vi skulle sätta ut en annons om privatundervisning här hemma. Jag trodde inte att någon skulle vara intresserad, men det var ju värt ett försök. Men nästan direkt ringde det några stycken och förhörde sig lite, och en person nappade på idén. Dom andra skulle återkomma.

Så nu kommer det hit en tjej i 20-års-åldern, 2 till 3 kvällar i veckan och sitter och övar på Engelska med mig i en timme. Även om hon har läst Engelska tidigare så började hon i princip om på noll. Boken vi använder är anpassad för 5:e klass.

Idag sågs vi för 4:e gången och vi kunde redan ha ett litet väldigt enkelt samtal utan någon bok. Hon gör snabba framsteg även om hon ibland har väldigt svårt för uttalet. Ord som "skirt" och "shirt" är nästan omöjliga för henne. Men det blir bättre och bättre. Jag tror att hon känner sig ganska nöjd själv också för ikväll när hon kom hade hon med sig ett litet paket med väldigt exklusivt te till mig.

Det är sådana saker som inspirerar en att försöka göra ett så bra jobb som man bara kan.




Ett rött te av bästa sort. Skall prova det till frukost i morgon


Polarvindar

Igår morse (tisdag) kl halv åtta på morgonen tog jag scootern in till city. Temperaturen hade störtdykt ner till 22 grader. Så iklädd endast T-shirt och shorts trodde jag att jag skulle frysa häcken av mig. På dagen blev det visserligen upp emot 26 grader men det kändes fortfarande väldigt svalt. När jag sedan var ute en stund på kvällen var det lång-ärmat som gällde.
I morse lär det ha varit 18 grader tidigt på morgonen, men jag har inte varit ut än, så jag vet inte hur det känns. Men balkongen är ovanligt sval och skön. Jag skall trax ge mig ut på en liten promenad till gymet, sen bär det iväg till markanden för att försöka hitta ett eller två par jeans.
Jag fattar inte hur jag klarade av förra vintern med närmare minus 18 grader i nästan 5 månader.
Vi går mot bistrare tider, men det känns ganska skönt att slippa svettas hela tiden. Kylan blir som värst under någon vecka i December när den kan gå ner under 5 grader ibland, men sen kommer våren snabbt. Inga 5 månaders istid här inte.


Nu kör det ihop sig lite

Nu e jag schemalagd så att jag måste arbeta varje dag, utan lördag och söndag (än så länge). Skall det verkligen behöva vara på detta viset?  :-) 


Lite trafik och statistik och sånt

När man skall gå över en gata på ett ljusbevakat övergångs-ställe här måste man först vänta på "grön gubbe". Sedan när man har fått grönt måste man innan man går kolla noga om det kommer en taxi. Dom stannar nämligen inte för någonting (om det inte råkar stå en polis i närheten)

Lika mycket som jag älskar denna staden, så hatar jag stadens taxi-chaufförer. Dryga och arroganta typer som dessutom kör som sopor. Dom är en skam för en av världens största yrkeskårer. Man borde tvångsansluta dom till Transportarbetarförbundet. Värre straff kan jag inte tänka mig.
Jag kan också köra jättefort där det är jättesmalt, men i detta yrket är det inte en merit. Särskilt inte om hindren utgörs av barn, gamla människor och mammor med barnvagnar (ofta på övergångsställen). Man ser sällan en olycka här, där inte minst en taxi är inblandad.

Hörde lite statistik igår. Här i Liuzhou omkommer det ca 146 personer om året i trafiken. Alldeles för många. Men det konstiga är att den stora majoriteten omkommer inte inne i centrum där trafiken är som tätast och rörigast. Nej, dom flesta som omkommer befinner sig i ytterområdena på ensliga vägar där inte så mycket folk rör sig.

Och här kommer det skrämmande: Om du som bilist råkar köra ihjäl någon och det anses att det är ditt fel, får du böta 50 000:-. Detta täcker även ersättning till dom efterlevande. Det svider säkert i plånboken för en lång tid framåt, men det är ändå överkomligt. Men om du däremot kör på någon så att dom blir svårt skadade kan du dömmas till att betala hela sjukvårdskostnaden. Och då räcker 50 000:- inte särskilt långt. Avancerad sjukvård här är dyrt. Nu pratar vi om belopp från 200 000:- upp till en halv miljon. Den skulden har man med sig resten av livet.
Så om du blir påkörd av t.ex. en taxi här på en ödslig väg kan du bara hoppas på att han träffar dig så hårt så att du inte blir liggande kvar på vägbanan. Annars är ju oddsen ganska höga på att han backar tillbaka och gör ett försök till. Sen behöver han bara betala sina 50 000:- och saken är ur världen.
Nejdå, jag är inte bitter. Bara lite trött på dom. :-)

Same but different

Idag är det en helt vanlig höstdag här i Liuzhou, och värmen är ett lite speciellt fenomen så här års. Det är lite som kylan i Göteborg på hösten och vintern......men tvärtom. Enligt termometern är det inte så många grader (inte mer än mellan 27 - 34 grader) men den känns varmare än i somras när det var 38 - lite över 40 grader på dagarna. Denna värmen får en att koka inneifrån. Som att bli inlåst i en micro-ugn. Man svettas litervis mitt på dagen. Lite knäckande när man är ny-duschad och blir genomsvett av att torka sig.
Men nu närnar vi oss senhösten och man kan ana lite svalare vindar även om det fortfarande är hiskeligt varmt mitt på dagarna. Och en och annan regnskur ibland hjälper till att kyla ner luften.
Här kommer lite bilder ifrån Jianpan park som ligger bara 5 minuters gångväg ifrån där jag bor. Här spenderar jag en hel del tid när jag är ledig och det är för varmt att vara innomhus.
Här kan man sitta och läsa en bok eller bara strosa omkring eller bara sitta och slappa. Eller lyssna på Kinesisk traditionell musik. Här finns nästan alltid en eller ett par orkestrar som sitter och spela i någon vrå.



En paviljong där man ofta kan lyssna på musik eller bara sitta och kolla på folk



Berget i bakgrunden har en liten paviljong på toppen.
Där är det fint att sitta, men det kostar på att ta sig dit.
370 trappsteg!



Moonfestival

Denna helgen och på måndag är det "Middle autumn festival" eller "Moon-festival" som det också kallas. Det är precis som det låter.....mitt på hösten och månen är full. På måndag träffar man släkt och vänner och äter en stor middag med massvis med rätter. Alla kineser är alldeles till sig av förväntan medan jag som bara är en stackars förvirrad utlänning inte alls har fattat grejen med detta. Men det ger sig nog efter hand.
Det som är viktigast verkar ändå vara deras Moon-cake som man bara måsta äta denna helgen. En moon-cake är som en söt och väldigt väl lagrad mazarin med samma densitet som en ishockey-puck. Och det är lite som med julskinkan i Sverige. Så här dagaran innan festivalen kostar en mooncake mellan 10 och 20 kronor styck. Men från och med tisdag kan du köpa dom för en krona. Efter det börjar dom att ge bort dom.


Mooncake: Ett av helgens måsten.


Det finns många olika varianter av fyllning
Men alla smakar ungefär likadant

När snålheten bedrar visheten

Jag behöver egentligen nya glasögon. Det har jag behövt ända sedan innan jag åkte hit. Men jag tänkte att om jag väntar med att köpa nya tills jag kommer till Kina, så kan jag säkert spara några hundralappar.
Så för en tid sedan gjorde jag slag i saken och gick till optikern. Jag kan redan nu upplysa om att Engelska inte ingår i den kinesiska optikerutbildningen. Som tur var hade jag med mig Sally som kunde översätta. Med tanke på hur det blev kan man ju undra om det överhuvudet taget ingår någonting i den kinesiska optikerutbildningen.

Det första som slog mig var att synundersökningen gick väldigt fort. Det hela var över på ca 5 minuter. När jag sedan frågade om han inte skulle kolla mina gamla glasögon och använda som referens när dom nya skulle tillerkas tittade han på mig som om jag var en väldigt besvärlig och petig kund. Hon kollade på mina gamla glas i någon typ av förstoringsglas med en mätare på i någon minut.

En vecka senare var det dags att hämta min nya glasögon. Första intrycket var väldigt bra. Mina glasögon är "progressiva" så att dom har olika styrka på övre och nedre delan av glasen. På långt håll såg jag väldigt bra. Men när jag sedan skulle kolla "närseendet" och försöka läsa en text blev det väldigt konstigt. Jag kunda urskilja texten om jag riktade huvudet lite lätt uppåt och tittade neråt med ögonen och höll huvudet helt stilla. Vid minsta rörelse försvann texten igen.

Naturligtvis kunde jag ju inte gå med på detta, men han stod på sig och lovade att jag bara behövde tid att vänja mig. Om jag fortfarande inte var nöjd efter en vecka skulle jag få pengarna tillbaka. Detta fick vi ett skriftligt intyg på.
Det funkade bra att se på TV med dom, (om jag satt helt still med huvudet), men annars var dom helt oanvändbara. Att gå i trappor blev plötsligt väldigt spännande. Och när jag försökte anvanda dom vid datorn antog skärmen formen av en uppochnervänd tetra-pack, plus att nästan all text blev oläslig.
Att åka scooter med dom var helt otänkbart eftersom stillastående föremål kunde ändra avstånd med upp till tio meter även om både jag och föremålet stod helt still.

Så det var bara att gå tillbaka med dom. Optikern var INTE glad, men jag fick i allafall tillbaka mina 450 Yuan.
 
Så om ett par månader beställer jag nya linser från Sverige på internet. Dom vet jag att dom funkar. Optikern får vänta tills nästa gång jag kommer till Sverige.

RSS 2.0