Deja Vü

Tänk att en del har så svårt att lära sig. Jag har ju varit med om detta tidigare, även om det var ett tag sedan nu. Till mitt försvar kan jag säga att jag alltid artigt, men bestämt tackat nej till alla inbjudningar gällande att spela ping-pong. Speciellt om inbjudningarna har kommit från barn. Men nu frågade Ruby om jag inte hade lust att föja med henne och några till och spela badmington. Klart jag e med sa jag. Hur svårt kan det va? Och Ruby e så liten och nätt att jag antog att hon använder tvåhandsfattning till och med när hon borstar tänderna.

Så igår följde Sally med mig för att köpa ett racket. Redan här borde jag ha snappat upp den första varningssignalen. Den i Sverige så populära "Statoil-modellen" på racketar i hårdplast, som man kan köpa för en tjuga finns inte här. Det samma gäller dom billiga "bollarna" av plast vi brukar använda. Här är det äkta fjädrar som gäller och inget annat.

Vi gick först till en sportaffär som är lite specialist på rackettar. Där fanns massvis att välja på i alla prisklasser, från 50 kronor och uppåt. Men inga racketar hade några "strängar". Det tyckte jag var konstigt, men dom förklarade att det är för att varje racket man köper strängas speciellt efter spelarens behov. Då blev det svårt. Det enda behov jag kunde komma på var om dom kunde montera in en syrgastub i handtaget, men det hade dom inga. Sally kom på att hon hade sett ett ställe som hade utförsäljning, så vi gick dit istället. Där fanns det en hel del att välja på, och alla racket hade strängar. Och eftersom affären skulle lägga ner var priserna väldigt bra. Först valde jag en modell som hette någonting med "Superbalance 350" eller något sådant. Det kostade bara 25:- nu...för två!!. -"Det kan du inte köpa", sa Sally. "Då kommer dom att skratta åt dig". (Där kom andra varningssignalen, som jag också missade). Så det blev en model som hette "Pro 313". Den hade kostat över 100 men vi fick ner priset till en femtilapp eftersom det var sista exet.


Min "Badminton-klubba"

Och själva spelet då? Jodå, det kunde ha varit värre. Den mest tiden bollade vi bara fram och tillbaka, antingen i olika dubbelkombinationer eller bara en mot en. Men två korta matcher blev det, och jag vet inte vilken som var värst. Ruby som bad om ursäkt varje gång hon slog en boll som jag inte hann med eller matchen mot en tyst liten blyg tjej. Hon slog tillbaka bollen ganske snällt några gånger. Slog man löst kom den tillbaka löst och slog man hårt kom den tillbaka hårt. Men efter några bollar såg man ett litet léende på hennes läppar och då visste man...redan innan man själv slog bollen att nu e det dags. Antingen kom det en retfullt lös boll någonstans där man inte var, eller en stenhård "snärt" rakt emot en. Hade jag råkat ha munnen öppen hade jag nog skitit fjädrar i en vecka efteråt.

Men det var en bra dag, och dom bad att jag skulle komma med nästa gång också. Nu har jag ju ett racket, så varför inte. Men inte i morgon, för i morgon värker det nog i hela kroppen.


Dubbel.

En spricka i säkerheten?

Det har blivit svårare, eller så gott som omöjligt att komma in på Facebook igen dom senaste dagarna. Det kan ju vara så att det bara är en svacka i vår internetleverans. Eller också har den kinesiska "internetövervakningsmyndigheten" (det finns faktiskt en sådan) upptäckt och täppt till sprickan i rikets säkerhet, och stängt Facebook för tid och evighet. Om någon vecka, när jag har fått mitt "hypersnabba" internet vet vi nog bättre. Det där med hypersnabbt vet jag dock inte. Det är inte så mycket här som e särskilt snabbt.

 

På tal om det.....idag fick jag en idé, när jag återigen hamnade bakom en promenerande kines på en smal gångväg. Om någon kan få Svenska folket att köpa skidstavar på sommaren genom att kalla det för "stavgång" måste det mesta väl vara möjligt. När jag gick, i ultrarapid bakom min kines tänkte jag att jag måste ju studera hur dom bär sig åt. Och det hela är lika enkelt och genialt som min idé. Dom vinklar helt enkelt fötterna i ca 45 grader utåt och så vaggar dom fram. Och eftersom dom vaggar mest i sidled ser det ut som om dom knatar på ganska bra, men rörelse-energin framåt är så gott som obefintlig.

Och nu kommer min geniala idé. Man kan låta tillverka skor som "låser" fötterna i en 45 gradig vinkel utåt. Och sedan kan man arrangera långpromenader för folk med dåligt lokalsinne. Man skulle kunna arrangera grupp-promenader till att börja med. Dom kan promenera i timmar utan att behöva lämna sin egna gata. När man väl har fått igång vaggnings-rörelsen kan man nog ta sig upp emot 50 meter på en halvtimme. Först tänkte jag utrusta skorna med en liten GPS, men det är ju helt onödigt. Det räcker med en lite bjällra. Och naturligtvis skall skorna vara tillverkade i Kina för att vara helt autentiska och naturligtvis skall dom vara skitdyra. Någon affärsman som nappar på idén?

Nu vet han om det.

Igår var det fredag. Jag skulle inte börja jobba förrän klockan 6 egentligen, men jag var på skolan redan tidigt på efermiddagen för att informera Mr Huang om att jag slutar den sista maj. Så jag fick haffat honom direkt när jag kom in och jag berättade som det var, att jag har fått ett erbjudande från en anan skola som e så bra så att jag känner att jag måste ta det. Och Mr Huang förstod precis......elller det gjorde han ju inte egentligen helt. Han såg mest förvirrad ut. Så när jag hade berättat klart bad jag honom gå och ringa min fru så att hon kunde berätta igen. på kinesiska. Under tiden gick jag till lärar-rummet och pratade med mina snart f.d. kollegor. Men det är inte helt säkert att det blir så. Jag skall försöka hitta ett sätt att ha kvar mina lektioner med lilla Lily. Det skulle vara aldeles för tråkigt att inte få träffa henne mer. Officielt får jag inte jobba på andra skolor när jag har börjat på den nya, men jag kan ju gå till mitt gamla jobb och hälsa på.....samtidigt som Lily är där. Vi får se hur de blir med det.

Efter en stund kom Mr Huang och hämtade mig. Nu var allt klart och han hade fattat allt. Och han var faktiskt tacksam för att jag hade talat om i god tid att jag skulle sluta. Det är inte alla som gör det här.

Idag träffade jag honom igen och jag fick låna en nyckel till skolan eftersom jag skall jobba en stund den 1:a maj, när ingen annan är där. Sen gick jag ock köpte lite frukt som jag tog med mig till Liuhou park. Den ligger 5 minuter från Success. Där ligger också ett av stadens sjukhus, och där ligger min svärfar inlagd för tillfället med något fel på lungorna. Men vid ingången till parken springer jag på honom. Han är ute på en promenad...eller också e han på rymmen. Vad vet jag. Vi byter ett par ord och jag går in och hittar en bänk och sätter mig och äter frukt.

Jag köpte en frukt som jag aldrig har sett förr. Den ser precis ut som ett äpple, men den är helt svart...eller mörkblå. Och den smakar plommon och har en plommonkärna. Skumt.


Skumt! Äpple eller plommon? Plomle? Äpplon?


Den andra frukten vet jag inte vad den heter, men den finns i Sverige
också ibland. Söt och god....och dyr.

Nytt jobb snart.....tror jag.

Den 1:a Juni är det tänkt att jag skall börja på mitt nya jobb. Det tråkiga är att jag kommer att sakna mina nuvarande kollegor. Och sen blir det ju inga fler inlägg om Mr Huang's bravader. Men vem vet. Han slutar aldrig att förvåna.

Det svåra är att i morgon måste jag tala om att jag slutar om en månad. Erbjudanadet från den nya skolan e helt enkelt för bra. Dom ger mig ett arbetstillstånd (just nu jobbar jag i Sally's namn), en sjukvårdsförsäkring och en fast månadslön. 
och även om jag jobbar 40-timmarsvecka, så undervisar jag bara i 15 timmar (15 st. 45-minuterslektionenr) i veckan. Resten av tiden kan jag använda till att förbereda mina lektioner.

Ett par till


Har jag nåt mellan tänderna eller??


Mr Lin har den högsta universitetsexamen i matte som man kan ha här.
Syns det?. Hur som helst så e han otroligt rolig och trevlig.
Ok, liiiite skärpt också kanske.

Friluftsdag.

Jag vet fortfarande inte varför det plötsligt bestämdes att vi skulle ha en friluftsdag/grillfest i måndags. Men varför bry sig? Här kommer i allafall lite bilder.


Tres amigos. En mattelärare, en engelskalärare och en japanskalärare.


Hela personalen. Nej, alla var inte där. Vi e minst dubbelt så många


Mattefröken, engelskamajjen (linslus? ) och kinesiskafröken


Djupa samtal runt grillen

Mr Hung....IGEN!!!

Han e som "Forsythe sagan" eller "Dallas". Det tar aldrig slut. Omkring de 20:e mars fick vi våra löner för för februari....alla utan Jasmine. Hon var tvungen att öppna ett konto i "Bank of China" först. När det var klart några dagar senare bestämde hon och vår "lönetjej" (som är jättaduktig så länge hon bara får in rätt underlag) att det var enklare att hon fick hela lönen från februari och mars den 20 April istället.

Den 20:e April fick vi våra löner för mars....alla utan Jasmine. När hon ringer lönetjejen fick hon först veta att det fortfarande inte fanns några timmar redovisade för henne, men att Mr Huang "himself" redan hade betalat ut hennes lön....till MITT konto!!!. Även om jag börjar bli härdad nu, så blev jag faktiskt ganska förvånad när Jasmine SMS:ade mig och frågade  om jag hade hennes lön på mitt konto.

Även om hennes lön inte e så stor, så hade jag absolut märkt om jag hade fått in hennes lön på mitt konto också. Men för att vara helt säker så gick jag först till banken och fick ett kontoutdrag och sedan gick jag hem och räknade timmar i min almanacka.

Och visst hade jag fått lite förmycket för februari. Hela 100 Yuan. Och det stämmer helt överens med lönen Jasmine skulle ha fått för timmarna hon gjorde i vår gemensamma klass under februari. (Visserligen fick jag dock 30 Yuan för lite för mars). Dom andra timmarna hon jobbade samma månad finns inte och mars saknas också.  Så nu jag gett henna 100 yuan och vi har lämnat in kompletta listor till lönetjejen på exakt vad vi har gjort under februari och mars. Hon har lovat att rätta till allt, så nu blir det nog bra....om bara Mr Huang kan hålla fingrarna borta.

Idag har vi haft en personaldag med grillfest i Long tan park. Det var väldigt trevligt och jag orkade helt enkelt inte ta upp saken med honom idag. Jag träffar honom förmodligen i morgon eftermiddag, och då kan jag ju fråga honom hur han tänkte....om jag orkar.


Barbeque-party i Long Tan park. Mr Huang längs bak i orange tröja.
Det var en väldigt trevlig dag. Vi träffades klockan 11 och jag var
hemma igen klockan halv åtta. Mer kort kommer snart.

Vivi

Detta är Vivi. Hon är rektor på en liten skola som heter Happy English. Nu håller jag på att försöka komma på hur man gör för att få kvarsittning.  :-)



Rektor Vivi

Lily

Nu har jag träffat lilla 9-åriga Lily 2 gånger i veckan sedan i början av Augusti 2011. Till att börja med var Lily's mamma väldigt tveksam till den här "nya" utlänningen som skulle lära hennes dotter Engelska. En bra lärare här i Kina skall ha pressveck på byxorna och helst bära pullover året om. Och framför allt skall han vara sträng, ge mycket läxor, ställa stora krav och hålla stenhårt på diciplinen. Och jag är den första att erkänna att där e jag inte direkt någon förebild. Här kommer jag in med blommiga shorts och en felvrängd gammal T-shirt. Och inte gav jag så mycket läxor heller. Det kunde knappast ha startat sämre

Så hon ringde Mr Huang och ifrågasatte mina arbetsmetoder, och Mr Huang var på mig som en igel och bad mig skriva lektionsplaner och redovisa exakt vad vi gjorde på lektionerna. Och han sa åt mig att jag måste vara mycket mer strikt och sträng. Ett tag var jag inne på att be dom allihop fara och flyga. Men lilla Lily har något speciellt. I början sa hon inte så mycket, men jag upptäckte snart att hon e otroligt skärpt.....när hon vill.

Men sen hände något, och detta var absolut inte min förtjänst .....tror jag. Det var mer som en skänk från ovan. Hon hade sitt första stora Engelskaprov för året. Och det dom lär sig i hennes ålder i skolan är verkligen inget svårt. Så hon hade väl fått någon slags "AHA-upplevelse" och hennes resutltat steg från ca 65% rätt till över 90%. Och den trenden har fortsatt, så nu har hon så gott som alltid 100% rätt. Sedan dess har jag inte hört ett ord om mina arbetsmetoder. Hennes mamma har ibland önskemål om att jag skall gå igenom något speciellt med henne någon gång då och då. Och när vi vid något tillfälle såg på en Engelsk film tyckte hon att vi kanske inte borde ägna så mycket av lektionen åt film.. Hon har fortfarande järnkoll på vad vi gör, men de e helt ok.

Och så får jag presenter lite då och då. En flaska vitt vin i julas...som var jättegott. En burk honung...och lite annat smått och gott.


Lily's självporträtt.



Lite bus...........



Men "majjen" e skitsträng...



Krukmarknad

Igår var jag och Chris ute och åt middag på en restaurang som Chris har pratat om ett tag. Det var precis vad jag behövde. God mat som skiljer sig lite från den vanliga kinesmaten. Den ligger väldigt centralt, så jag kommer absolut att gå dit igen. Det var inte det billigaste stället i stan, men middag för två med biff, potatis, grönsaker, sallad, ris och 3 liter öl för sammanlagt lite drygt 90 kronor är väl inte så farligt?

Salladen serverades med "wasabi-dressing" så det var inget för dom blödiga. Ölen har sällan varit så välkommen

Ikväll har jag min andra träff med en ny liten klass i vår egen skola. Dom förstår inte allt jag säger, så innan första gången var jag väldigt tveksam, men det visade sig gå jättebra. Vi löser alla små problem tillsammans, och vi har en bra lärobok som passar dom väldigt bra.

Dom här dagarna är det krukmarknad alldeles där jag bor. Så om någon känner ett trängande behov av att utöka sin samling är det bara att höra av sig.  :-).

Idag är det ca 30 grader och sol, så färgen börjar så sakta att komma tillbaka till ansiktet.


Krukor i alla storlekar och för alla smaker



Och här är några till

  

Mr Huang. Episod 3. (Magister Huang)

För någon vecka sedan nu så startade vi en ny klass med vuxna elever Det var en väldigt liten klass med bara 4 damer ifrån ca 25 år upp till ca 40 år. Deras nivå var ganska låg så dom skulle förmodligen inte förstå allt jag sa. Så det var planerad så att Miss Wang, (Ruby....ni minns hon som gav mig två "Zhongzi" i present), först hade 45 minuter på Kinesiska och Engelska och sedan skulle jag göra nästan samma sak igen, men enbart på Engelska. Första lektionen hade vi på fredagen. Trots att det egentligen inte var sagt så, satt jag med och lyssnade på Ruby's lektion och sedan satt hon med på min del. På så sätt kunde vi hjälpa varandra hela vägen. Det funkade skitbra och alla verkade nöjda efteråt och såg fram emot nästa lektion på måndag morgon.


Måndag morgon, och Ruby har avslutat sin del av lektionen och vi skall precis ta en kort rast när Mr Huang himself knackar på. Han vill bara prate lite med klassen och informera lite om avgifter och sånt. Så Ruby och jag går ut och sätter oss på varsin stol på utsidan och väntar. Mr Huang pratar länge och väl med den lilla klassen. Plötslig hajar vi till samtidigt båda två. Vad är det vi hör??? Mr Huang håller en Engelska lektion med damerna! Och detta sker av en person som inte kan uttala ord som t.ex. "hometown" om så han fick en miljon! Vi bara gapar och tiitar på varandra. Ruby's kommentar är "klockren". - "Sometimes he's so CUTE".

När han var klar med dom var det inte så mycket tid kvar av min lektion, men vi fick gått igenom det mesta lite snabbt ändå. Men innan vi började fick jag lite "tips av coachen", typ -"Hon i mitten med den blåa tröjan har lite problem med sitt uttal, så henne får du kolla lite extra". Nästa lektion skulle bli på onsdag morgon.

På tisdag eftermiddag var jag på plats igen för min "1 to 1-lektion" med lilla 9-åriga "Lily". Men innan vi skulle börja kom Mr Huang och satte sig vid mitt bord. -"Jag har ändrat mig när det gäller den nya vuxen-gruppen" sa han. Det var ju inte direkt något nytt att han hade ändrat sig, men hans idé var helt underbar.
-"Gruppen är alldeles för liten, och eftersom ingen har betalat avgiften än tänker jag skjuta upp kursen i någon vecka så att vi kan få in fler deltagare". berättade han. -" Och eftersom deras nivå är så låg, så tänker jag utbilda dom själv i ca 3 veckor, och sedan låta dig ta över gruppen helt". 
-"Ok", sa jag, -"Men tror du verkigen dom kan lära sig att förstå allt jag säger på bara 3 veckor?"
- "NO PLOBLEMS" sa han, och skred iväg mot sitt kontor.
Ruby, som satt i receptionen just då, satte av någon konstig anledning sitt äpple i halsen. 

 

Miss Wang (Ruby )

Gammal Kinesisk traditionell medicin

Ok, jag erkänner att jag var väldigt skeptisk när jag tog emot mina 3 "pillerpåsar" från den gamla militär-doktorn. Och värre skulle det bli. Jag fick stränga order att INTE ta någon annan medicin samtidigt med denna. Jag tog som ordinerat den första påsen en halvtimme efter lunch. Jag märkte ingen skillnad alls. På eftermiddagen hade jag en och en halv timmes lektion med två små tjejer i vårt eget klassrum. Men efter en timme känner jag mig väldigt varm och svettig. Som tur är är Sally där också och kan ta den sista halvtimmen, så att jag kan gå hem och vila mig en stund. Vi äter middag, och en halvtimme senare tar jag den andra påsen. När klocka är åtta är jag så trött att jag måste gå och lägga mig. Jag somnar som en klubbad säl.

Mitt i natten, klockan var väl ca halv ett, vaknar jag av att jag badar i svett. Jag går upp och sätter mig i vardagsrummet (eller vad man skall kalla det) en stund och tänker "Jaha ja. Nu har jag fått lunginflamation. Se Kina och sedan dö. Det var ju snöpligt. Ett par timmar senare går jag tillbaka till sängen igen och somnar om igen.

Sally väcker mig vid sju-tiden innan hon går till sin Thai chi, och frågar hur jag mår. Jag vet faktiskt inte riktigt, för jag känner mig helt mörbultad. En halvtimme senare går jag upp och fixar lite kaffe. Ja, jack dricker faktiskt kaffe varje morgon till frukost. Pulverkaffe. Efter en stund lägger jag märke till att hostan är lättare. Det lossnar liksom, och febern är borta.
Jag äter lite frukost och tar den sista påsen en halvtimme senare. Sally kommer hem vid nio-tiden. Det är helgdag idag, så nästa alla är lediga. "Tomb-festival", dagen då man skall hedra dom döda.  Vi ser på en film ihop, men vid tolvtiden blir mina ögon lite tunga igen. Så efter lunch känner jag att jag bara måste få sova en stund till. 

När jag vaknar nästa gång är det middagsdags. Klockan är närmare 6 och jag känner mig lite "frysig" eftersom jag har svettats igen. Men förutom det känner jag mig i toppform. Lite lätthostad slemhosta bara. En middag och en lång dusch och jag är som en ny människa. I morgon skall jag nog ta mig till Long tan park...om det inte regnar. Sally jobbar då...men inte jag :-). Jag skall kolla om Chris eller någon annan har tid och lust att följa med.   



 

Mr Huang. Episod 2

Eftersom han redan är omnämnd dåde av mig och Linn tidigare får väl det anses som episod 1.

Mr Huang: Denna underbara och samtidigt förskräckliga människa. Man skulle lätt kunna göra en hel komedi-serie om honom och hans skola. Det skulle bli som en blandning mellan "Fawlty towers" och "The office".

Denna Mr Huang är egentligen en ganska snäll och trevlig människa, men han är också affarsman. Ända ut i tåspetsarna. Han missar sällan en chans att spara en krona eller två. Men hans största egenskaper är nog, dels att han har väldigt svårt att bestämma sig. Om man har kommit överens om något på morgonan, kan man vara ganska säker på att han har ändrat sig minst 3 gånger innan dagen är slut. Och så detta: Ibland drabbas han av en "hybris" som skulle få Björn Ranelid att nästan framstå som "ödmjuk".

Turerna med min och Jasmine's klass har jag ju redan skrivit en del om, men det är inte slut än. Hans senaste idé är att vi skall dela på klassen. Så att hon undervisar i en timme och jag i en timme. Då spara han ju en timme på både min och hennes lön. Man kunde nästan ana "snålvattnet" i mungiporna på honom när han log övertygande.  -"Men då försvinner ju hela idën med att ha två lärare" försökte jag förklara för honom. -"Då är det ju bättre att någon av oss tar klassen helt själv. Och det har jag ingen lust med, så då får du fråga Jasmine om hon vill ta den"
Nu är det ju så att detta en väldigt lätt klass att ha, så det skulle jag mycket väl kunna göra, men jag blev så trött på honom, att detta tänkta jag inte bjuda på. Och både han och jag visste nog att Jasmines skulle genomskåda honom om han föreslog att hon skulle ta hand om klassen helt själv. Han vet ju att vi pratar med varandra. Men han stod på sig. En timma var skulle fick det bli, och han föreslog att jag skulle ringa henna och komma överens om hur vi skulle lägga upp det.

När jag pratade med henne på nätet ett par dagar senare hade han redan ringt henne och presenterat sin storslagna idé.  Efter att ha funderat fram och tillbaka ett tag kom vi överens om att vi till att börja med nu kör på som vanligt och jobbar ihop i två timmar......men med en timmes lön.

När Mr Huang fick höra detta blev han lite nervös. Om detta kommer fram......vilket det alltid gör "tappar han ju ansiktet" som man säger här.  Och det vill ingen man göra.

Så hans nästa genidrag är att han ringer till Jasmine (eller rättare sagt, han ber en av sina anställda ringa henne) och erbjuder henne en helt ny och helt egen klass. Då skulle hon dessutom få jobba både lördag och söndag. Tyvärr skulle ju henes lördagstimmar då "krocka" med dom hon har i min klass. Men det var inga problem. Dom sättar bara in en annan lärare i min klass. Hon ville ju inte stöta sig med honom, så hon ber att få fundera ett par dagar innan hon bestämmer sig. Sedan skickar hon ett SMS till mig och frågar om jag har någon aning om detta, och undrar vad jag tycker att hon skall göra. Jag föreslog att hon enbart skulle tänka på sig själv i detta fallet och göra det som kändes mest fördelaktigt för henne själv. Det måste ju inte vara två lärare i vår klass. Men innerst inne hoppades jag nog på att hon skulle tacka nej.

Och med motiveringen att hon egentligen är student och helst inte vill jobba både lördag och söndag, så tackade hon vänligt nej till den nya klassen.

Man skall inte ropa "Hej!" förrän man har fått bäcken

Den förkylning som jag trodde jag hade skrämt iväg med min dundermedicin hade inte alls försvunnint. Den hade bara dragit sig tillbaka ett tag för att kunna slå till igen med nya krafter. Och denna gången bet det ordentligt. Feber och huvudvärk och hosta. Min dundermedicin har hjälp mig så att jag har kunnat jobba några få timmar om dagen. Men så fort den har slutat att verka är huvudvärken och febern tillbaka igen. Som tur är har jag inte haft så mycket att göra dom senaste dagarna, men till helgen drar det igång igen.  

Så i morse hade "Shifu" (Sally's thai chi-mästare) frågat vart jag var. Jag brukar dyka upp där efter min morgonpromenad när dom är klara med sin Thai chi. När Sally förklarade att jag var hemma med hosta och feber, sa han -"Jag skall ringa min vän och fråga om han kan hjälpa er. Han är egentligen pensionerad sedan många år, men han tar emot lite patienter då och då. Han är en gammal militärläkare".

Jo då. Vi kunde få komma med en gång. Han hade inget särskilt för sig. Så jag tog mig ner för trapporna och mötte Sally och vi gick hem till den gamla doktorn tillsammans. Det var en snäll gammal krokryggig man i 70-80 årsåldern, skulle jag tro. Men hans hår var fortfarande kolsvart. Mycket märkligt. Undrar om han hade färgat det? Men han var väldigt förtroendeingivande.
 Han lyssnade på lungor och hjärta och kollade i halsen, öronen och allt annat som dom brukar kolla. -"Han har fått en rejäl luftvägsinfektion" san han till Sally. "Och då hjälper inte  förkylningsmedicinen". Sen försvann han in i ett annat rum och efter en stund kom han tillbaka med 3 små påsar. "Detta skall nog hjälpa" sa han. Jag skall ta en påse efter lunch och en påse efter middagen och en påse efter frukosten i morgon. Först blev jag väldigt tveksam när såg såg antalet piller i varje påse. Men han sa att detta är gammal Kinesisk traditionell medicin, så det är mest bara vitaminer, mineraler och örter (och kanske en och annan nermald svamp? ). Nu är det snart lunch och jag skall sätta i mig innehållet i en av påsarna. Det är så många piller att jag knappt behöver någon lunch för att bli mätt. En fullständig rapport kommer om några dagar.


RSS 2.0