Dessa underbara ungar.

De e inte så att jag direkt överanstränger mig, men ibland blir jag väldigt trött. Mestadels beror det på att det ibland är rena cirkusen på arbetet. Men jag har fattat att det är så det är här, var man än jobbar. Men hur rörigt det än är blir jag alltid vänligt behandlad och möts med respekt. Så e det inte för alla här. 
 
Men hur trött man än är......när man möter en del av ungarna här glömmer man lätt bort tröttheten. Dom är för många för att jag skall kunna beskriva dom alla. En del kommer jag inte ens ihåg. Och värre är det med namnen. Som tur är har dom flesta ungar här tagit...eller blivit tilldelade ett Engelskt namn också. Det gör det lilte lättare.
 
Tyvärr har jag inte löst mina mobil-/kamera-problem än, så det finns inga bilder. Hoppas kunna lösa det snart. Men här kommer ett litet axplock av mina elever...utan bild än så länge. 
 
Jane: Den enda eleven jag har i mitt eget klassrum för tillfället. Jag har helt enkelt inte tid att jobba där nu efersom mitt schema ändrar sig allt som oftast. Men jag beslöt att försöka behålla Jane ändå, och hittills har vi lyckats sy ihop det. Hon är 8 år....fyller 9 snart tror jag. Hon tränar pingis varje morgon, så förmodligen är hon en av dom ungarna man skall passa sig för att utmana. Det kan bara sluta på ett sätt.
 
Ibland verkar hon lite ofukuserad, som om hon inte riktigt e med på våra lektioner. Då brukar vi ta en liten rast och spela spel på mobilen eller nått. Sen brukar jag kolla om hon har fattat något överhuvudtaget. Och det kusliga är att hon minns nästan allt. Och om jag även har skrivit det på tavlan så är hon 100 procentig. Lite avundsjuk blir man allt. Och att man bara behöver visa henne ett par / tre exempel på någon man försöker förklara innan hon fattar gör ju mitt jobb väldigt enkelt.  
 
På skolan New Standard är det hur mycket ungar som helst. Jag vet faktiskt inte hur mänga olika klasser jag har, eftersom den ena veckan inte är lik den andra. Några som sticker ut är en liten grupp på bara fyra ungar i 5 års-åldern. Min första tanke var....NEJ, det här klarar jag aldrig. Men fröken Nina är alltid där och hjälper till att förklara när det behövs. I klassen finns en liten tjej som heter Linda. Jag tror inte att det är fysiskt möjligt att bli sötare utan att förvandlas till spunnet socker.
 
Andra med en stjärna i kanten är t.ex.killarna Kevin och Bruce. Dom är inte direkt några talanger, men oj vad dom kämpar. Man ger dom lite beröm och dom ger aldrig upp. 
 
Maggie....utan framtänder....för tillfället hoppas jag. Så mycket bus utan att någonsin bli jobbig. Charm tror jag det kallas. 
 
Lilla Jasmin. Klart minst och yngst i en grupp på 15 elever. Och bland dom bästa i klassen. 
 
Jasmin lär sig hantera kniv och gaffel. Inte helt lätt. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0