Ett rakt svar :-)

Eftersom jag fortfarande e lite osäker på hur jag skall göra med klassen hos Miss Wo. Det är den klassen där en av eleverna gör allt för att förstöra för både lärare och klasskamrater. Så jag skickade ett mejl och frågade Shuan, som har bott här i över tio år nu, vad jag borde göra. Man kan ju egentligen inte kasta ut elever här eftersom deras föräldrar betalar mycket pengar för att deras barn skall få gå där. Svaret var kort, snabbt och rakt.


How's it going?

Kick him out and if they don't like it tell them to shove it.

/ Shaun

Dilemma

I söndags kväll fick jag en ny klass på en annan skola, men jag vet inte hur jag skall göra med den i fortsättningen. Jag har beslutsångest. Det är en klass med ca 10 ungar i 13-årsåldern. Alla e helt underbara utan EN kille. Detta är i ett av dom lite "finare" områdena, så det kan ju vara så att han är ganska bortskämd hemifrån. Inte helt ovanligt här. Han var ju inte direkt någon naturbegåvning när det gäller Engelska utan snarare tvärtom. Och han verkade störa sig väldigt mycket på att dom andra var så flitiga och intresserade. Han gjorde allt han kunde för att störa och förstöra både för mig och sina klasskamrater precis hela tiden.

Hemma hade man ju bara slängt ut honom och bett honom försöka nästa gång igen. Men så gör man tydligen inte här, eftersom föräldrarna betalar mycket pengar för att barnen skall få gå där. Som rektor hade jag nog valt att helt enkelt ge pengarna tillbaka. Mest för dom andra elevernas skull. Rektorn (Miss Wo) är väl medveten om problemet, men vi hann inte prata så mycket i Söndags eftersom hon har egna lektioner samtidigt. Det har tydligen varit en annan utländsk lärare där tidigare som valde att inte komma tillbaka.

Vad gör man? Jag lovade att ge besked i början av veckan. Som tur är, är jag ju för tillfället så lyckligt lottad, eller så priviligierad att jag kan välja. Som det känns just nu, så tror jag nog att jag skiter i den klassen.

Klimatförändringar

Klimatförändringar, men inte i den meningen som vi vanligtvis tänker på. Jag bor i ett så kallat "sub-tropiskt" klimat. Detta innebär att så här års blir man helt tokig på vädret. Att det regnar en hel del kan ju vara lite jobbigt, men det stora problemet är temperaturen. Eller rättare sagt, temperaurväxlingarna. När det blåser ifrån norr är det mellan 4 och 10 grader och när det blåser söderifrån är det mellan 20 och 25 grader. Öst och väst ligger någonstans emellan tror jag. Och ibland vänder vinden och vädret ändrar sig på bara någon eller några timmar. Hur kan man planera sin klädsel för sådana dagar?. Just nu är det fyra grader och jag fryser.

Söndag är vilodagen

Det är tidig söndagsmorgon och jag precis vaknat. Faktum är att det är så tidigt att jag kan sova en stund till innan dagen börjar på riktigt. Jag skall bara ta en kopp kaffe och kolla att jag har packat ner alla saker jag kan tänkas behöva idag. Idag har det kört ihop sig lite. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men jag har fått pussla för att få ihop det, så det skall nog funka....hoppas jag.

Klockan 8,30 till 9,30 börjar jag i mitt egna klassrum med en grupp småbarn. Dom är 5 till 6 år och skall egentligen bara lära sig lite nya ord på typ djur och frukter och lite hälsningsfraser och sånt. Men det är på sätt och vis jobbigare än att ha en grupp med universitets studenter. Jag var faktiskt lite sur på Sally när hon bokade in den klassen. Hon vet ju vad jag tycker om det.

Efter det kastar jag mig upp på min "elektriska järnhäst" och beger mig norr ut någon halvmil eller så. Klockan 10,00 till 12,00 har jag ett gäng som jag aldrig har träffat förr. 8 elever i det som motsvarar 7:e klass i Sverige.
Jag vet vilken bok dom använder, och den kan jag nästan utantill nu, så det skall egentligen inte vara några problem....om dom inte plötsligt har bytt bok eller så.

Klockan 13,00 till 14,00 skall jag vara inne i stan och på Success education. Men det är tydligen elever som jag känner sedan förra året.

Sen kan jag åka hem och äta och vila en stund. Klockan 16,30 kommer ett litet gäng i tolvårsäldern som jag hade för första gången igår, tillbaka till mitt klassrum. Vi fortsätter helt enkelt där vi slutade igår. Sally är med där och hjälper till med lite översättning där det behövs. Jag var inte helt nöjd med hur det funkade igår, så jag måste prata med Sally om det. Det blir den svåraste uppgiften idag ;-)

Sen klockan 19,30 till 20,30 är jag tillbaka i dom norra stadsdelarna igen, men denna gången på Miss Wo's skola. Men där är det ordning och reda. Jag vet vilken bok och och t.o.m. vilken sida som gäller där.

Det har ju inte blivit några pengar av detta än, men om det fortsätter så här varje helg, så kan det ju bli en del. Jag skriver mer om hur dagen gick ikväll eller i morgon.

Jo, förresten....igår var det lördag och jag hade mina två timmar på Success med klassen där jag har med mig Jasmine som assistent. Det har ju varit lite rörigt med det det där, men nu är allt löst och igår var vi två lärare.....till att börja med. På Success har vi 17 klassrum....om jag har räknat rätt, och på helgerna är det fullt.
Det är många elever, föräldrar och lärare och alla springer huller om buller. Ett litet trevligt kaos, men på nåt sätt får dom alltid ihop det.
Nåväl...efter lite mindre än en timme kom dom plötsligt på att det fattades en mattelärare i en av klasserna. Hon hade kanske blivit sjuk eller nåt. Och vem fanns till hands....jo, Jasmine, (som enlight Mr Huang egentligen inte alls behövs eftersom han har så många egna lärare). Så sista timmen gjorde jag utan assistent, men det funkar bra det med. Klockan kvart över tio är vi klara och kan gå hem. Men det är bara det att halv elva börjar en Engelskaklass som inte heller har någon lärare. En vikarie behövs NU. Och gissa vem som löser det med? Det var hennes första egna lektion någonsin. Jag var där och hjälpte henne igång dom första 5 minuterna, men sen lär det ha gått aldeles utmärkt.

Jasmine

Jag har arbetat ihop med ett antal andra lärare och assistenter under tiden som jag har varit här. En del har varit bra och del mindre lyckade. En del assistenter har bara suttit med på lektionerna och inte gjort någonting om jag inte har bett dom om det. En del lärare har pratat nästan hela tiden (mest på kinesiska) och nästan tagit över lektionerna helt. Om jag har bett dom översätta något som tar 5 sekunder för mig att säga, så har dom översatt i 10 minuter. Och en del har stora problem med sitt Engelska uttal, trots att dom är Engelskalärare. Här är det dom teoretiska kunskaperna som gäller.

Jasmine är 23 år..tror jag. Och vi är inte direkt nära vänner. Vi pratar i princip aldrig med varandra ens på nätet annat än om det gäller arbetet. Jag tror faktiskt aldrig jag har pratat med henne i telefon. Och vi ses bara när vi jobbar ihop. Men när vi väl arbetar ihop så flyter lektionenra på, på ett märkligt smidigt sätt. Hennes Engelska är ovanligt bra och hon förstår allt jag säger direkt. Men hennes viktigaste egenskap är att hon verkar ha ett 6:e sinne. Hon vet precis vad jag behöver hjälp med. Ibland innan jag ens vet det själv. Hon översätter bara det som behöver översättas, och om någon elev vill fråga något så uppmuntrar hon dom att försöka själva, med hennes hjälp. På så sätt ger hon dom sjävförtroende och mod att försöka göra sig förstådda. Och hon har helt enkelt en helt grym och naturlig hand med ungarna. Ni vet...en del människor sprider stress med sin blotta närvaro och andra sprider ett lugn omkring sig.

När jag var liten och brottades med mina kompisar hade vi något så vi kallade "polisgrepp". När man sitter fast i ett "polisgrepp" kan man inte ta sig ur, och man gör som man blir tillsagd. Löjligt!

Ibland när Jasmine sitter och pratar med eleverna på "tu man hand" sträcker hon ut sin hand och pillar lite med deras hår, eller "rättar til deras frisyr". Dom här tuffa små killarna som alla drömmer om att bli ninjor eller en ny Jackie Chan eller Bruce Lee förvandlas plötsligt till små "hundvalpar" under hennes händer. Det är ett grymt grepp. Borde förbjudas.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer superlativ, men det känns lite fåningt. Hon är helt enekelt som klippt och skuren för detta. Och på universitetet studerar hon "Tygdesign" vad nu det är för något.



Kors i taket

Igår kväll hände något som jag inte tror händer så ofta i detta landet. En chef ringer hem till en av sina anställda sent på kvällen och ber om ursäkt för att han har missförstått och att han har ställt till det. Men det gjorda han, våran Mr Huang. Han bad så mycket om ursäkt och förklarade att en del av missförstånden helt enkelt beror på olika kulturer. Han förklarade att han tycker att det är jättejobbigt att prata om pengar, även med en anställd. Vi är ju trots allt vänner också. Och han trodde att han skulle betala min lön gånger två, för denna, min  nya klass, eftersom vi är två personal. Därför har han alltid blivit nervös när jag har velat prata med honom. Så istället ringde han först Jasmine och sedan Sally. Och ingen av dom fattede någonting eftersom vi inte har pratat om det än. Han berättade för Jasmine att om hon skulle jobba med mig så skulle han vara tvungen att ta från min lön och ge till henne, och det tyckte hon kändes lite jobbigt. Och sedan ringde han Sally och bad henne fråga mig igen om det var ok att han skickade en av sina egna lärare istället. Det var då jag fick huvudvärk. Det är ju detta jag har försökt prata med honom om vid flera tillfällen. 

När jag hade hämtat mig lite skickade jag ett snällt men tydligt sms där jag förklarade att jag tycker det är jobbigt med våra kommunikationsproblem, och att jag ville välja min assistent själv eller alternativt jobba utan tolk. Jag skrev att han bara behöver fråga så löser vi det, vad det än gäller. Han har ju faktiskt sagt till mig när jag var "nyhitkommen" att om jag någonsin får problem med något, vad det än gäller, så kan jag komma till honom så hjälper han mig.

Så när han ringde så gav han mig ett bud....ett helt ok bud.., på den totala timlönen för oss båda. Sen är det upp till mig att bestämma hur lönen skall fördelas mellan oss. Då slipper ju han den jobbiga biten. :-).




Huvudvärk.

Nu har jag kommit igång med min nya klass på "Success". Dom stackars barnen i 11 års-åldern kommer klockan 8 på lördagsmornarna. Jag har valt bok och har vid flera tillfällen pratat med Mr Huang om hur jag vill göra, för att försäkra mig om att allt e klart. Jag har t.o.m. bett honom sitta ner på sitt kontor, (vilket han inte gör så ofta) och lyssna och förstå. Det är det där med att använda två lärare....eller en och en halv eftersom Jasmine e student och har mycket lägre lön. "No problem" har han sagt med ett léende varje gång. "It's up to you". Visst....Welcome to Madagascar!!. (Linn fattar vad jag menar). Det visar sig nu att han inte har fattat någonting. Han bara låtsas att han förstår. så att han inte skall "tappa ansiktet" som man säger här.

Det värsta är att jag inte blir klok på hur han tänker. Men nu börjar han ifrågasätta varför jag inte använder mig av någon av hans ordinarie Engelskalärare istället. Dom har ju månadslön, så då slipper han betala för en extra lärare. Dom är ju ändå där. Han behöver bara ändra deras scheman. Det kan jag förstå och det är väl ok, men det var ju faktiskt han, och inte jag som ringde Jasmine och bad henne komma. Och jag vill inte låta Mr Huang välja vem jag skall jobba ihop med. Även om alla mina kollegor är snälla och trevliga, så finns det en del där som jag absolut inte kan ha en klass ihop med. Jag har prövat och ibland har det varit väldigt svårt eftersom vi tänker så olika och har så olika sätt att arbeta. Och....detta är kanske fult att säga, men en del av dom har stora problem med sitt Engelska uttal, vilket stör mig. Mitt jobb är att korrigera elevernas uttal, och inte mina kollegors.

 Igår var jag så arg på honom att jag hade huvudvärk. Men det skall nog lösa sig. Idag skall jag sätta mig och skriva ner vad jag menar. Det är när man pratar med honom som han inte riktigt hänger med. Och nu på lördag kör vi utan Jasmine som tolk, så det gäller att ungarna är fokuserade, och att jag väljer enkla övningar så att dom hänger med. Jag tror nog jag har koll på det.

Nästa inlägg komer att handla om Jasmine. Då förstår ni nog vad jag menar.

Jag blir inte klok på dom

Att jag inte tänker som en Kines är väl inga störra problem. Men att kineserna inte tänker som jag, det stör mig!!!

Jag är en hemsk människa

För ett tag sedan på jobbet fick jag ett paket av en av tjejerna som jobbar där. Det innehöll 2 stycken "Zongzi" (Kinesiska bambubladsknytten). Man tar en boll med klibbigt helt okryddat ris och blandar i lite kött, svamp och grönsaker och rullar allt till en klibbig boll. Sen lindar man in detta i bambublad och lägger paketen i kokande vatten en stund. Själva riset och det andra klibbet smakar egentligen ingenting, men bambubladen ger hela härligheten en lätt besk vattnig smak. Detta tycker dom är jättegott här.

Ruby, som hon heter ville så gärna dela med sig av den här "goda" rätten, så hon hade bett sin mamma göra ett par extra paket, som hon kunde ta med till mig. Dagen efter på morgonen sa jag till Sally att jag skulle vilja prova ett paket till frukost. När dom var värmda i det kokade vatten öppnade jag mitt paket och tog en liten tugga. Ju mer jag tuggade på blandningen desto beskare blev det, och den bokstavligen växte i munnen. Och att svälja det gick bara inte. Så det var bara att spotta ut det och gå över till min vanliga frukost med bröd och snabbkaffe. Sally fick båda paketen och hon tyckte dom var delikata, så hon var ju glad.

Idag träffade jag Ruby igen, och naturligvis frågade hon om jag hade ätit mina Zongzi's. "Jajamän", sa jag. "Jag tog en till frukost och den var jättegod". 
"Vad glad jag blir", sa hon. "Jag skall berätta för min mamma ikväll. Hon kommer att bli jätteglad!"

Så nu e jag jättenervös för att dom skall göra mer mat till mig. Eller ännu värre...Bjuda hem mig på middag!!!. Då har jag ju inte a chans att komma undan. Jag tänker på Mr Bean när han råkade beställa "råbiff". 



Så här ser dom ut när man får dom....


 
...Och så när när man har öppnat härligheten 

 


Mitt första "egna" klassrum

Nu har jag spacklat och målat i några dagar, och mitt nya klassrum är så gott som klart. Idag på morgonen skall jag gå ut och se om jag kan hitta något att hänga på väggarna. Jag vet inte vad jag vill ha där, men jag tror jag vet så fort jag ser dom rätta bilderna.

Vi har två rum. Ett som är mitt "klassrum" och ett där Sally har sitt "läxhjälpsrum". Men Sally's rum e inte riktigt klart än. Hon inreder sitt som hon vill ha det och jag inreder mitt, så det kommer att bli två helt olika rum. Intressant.

Det kommer fler bilder när allt e klart. Redan i morgon (Lördag) är det tänkt att jag skall ha några nya elever där.



Lite bilder på väggarna, sen skall det nog bli fint

Mr Huang

Ibland när man pratar med Mr Huang så får man intrycket av att det man säger går in i ena örat för att sedan trilla ut på andra sidan. Och det är helt sant ibland. Man kan komma överens om någonting, och en kvart senare har han ingen aning om vad man har bestämt. Men sen händer det ibland att han visar en helt annan sida. Tidigt i höstas när vi åt lunch ihop nämnde han att han skulle behöva gå till arbetsförmedlingen (det finns faktiskt en sådan här) och kolla om han kunde får tag på någon lärare som kunde jobba några timmar i veckan. Då kom jag att tänka på min vän Jasmine som jag just då hade en klass ihop med hos Miss Peng. Jag gav honom hennes nummer och han skrev ner det på en lapp som han stoppade undan. Sedan dess har jag inte tänkt på det.

För några veckor sedan, sa jag till honom halvt på skämt, att det skulle vara intressant att ha en klass med två lärare. En inhemsk och en utländsk. Det skulle vi ju vara helt ensamma om. (Miss Pengs klass räknas inte eftersom det var mer som en fritidsgård, fast att dom gjorde sina läxor där. Vi hade inga böcker och inget direkt planerat lektionsinnehåll).  Mr Huang sa inget och verkade inte direkt jätteintresserad av min idé. De e ju klart, det blir ju två löner, och han e ju affärsman. Så jag glömde snart detta också.

I fredags fick jag ett meddelande från skolans expidition att jag skall starta en klass med lågstadielever, och att jag skulle komma in på måndag eller tisdag och bestämma vilken bok jag vill använda. Jag blev lite förvånad eftersom Mr Huang vet att jag helst inte vill ha lågstadieklasser. Men jag behöver timmarna och pengarna nu. På tisdag eftermiddag var jag där och valde bland böckerna. Jag satt med en av dom andra lärarna och bläddrade bland böckerna, när plötsligt Jasmine kommer in. Vi hade inte setts på nästan två månader. "Vad gör du HÄR"? frågade jag.  - "Jag skall träffa Mr Huang för en intervjuv", sa hon.

Så hon gick bort till Huang, som satt i receptionen, och dom pratade lite kort. Plötslig säger Mr Huang ....tror jag. -"Det är mycket bättre att du går och pratar med dom direkt istället", och pekar på mig och Mr ?...(har glömt hans namn nu...pinsamt). Dom kommer bort till oss och Mr Huang pratar en kort stund med Mr. ?, medan Jasmine sätter sig vid vårt bord.

Det visade sig att jag och Jasmine skall ha denna klassen ihop. Mr Huang tyckte att det var en intressant idé, som var värd att pröva. Så nu är det upp till oss att visa hur bra det kan bli.



En chef och hans underhuggare. (Bilden är från 2010)

Visitkort

På lördag skall jag ha min första lektion i våra nya lokaler....om vi hinner klart. Idag (torsdag) skall jag måla väggarana med ett andra lager färg. Sen skall det städas och skuras. Bord och stolar kommer på fredag eller lördag morgon.




Våra nya fina dubbelsidiga visitkort. Jag vet inte riktigt vad det står på
dom, men det är säkert något bra.

En kick för egot

Som jag har nämnt så håller vi som bäst på att snygga till våra nya lokaler. Vi upptäckte att själva "vridknoppen" till vattenkranen saknades, så vi gick till den lilla vvs-butiken för att köpa en ny. Det finns inte, sa dom. Ni måste köpa en helt ny kran. Absolut inte, tyckte jag. De e klart att det måste gå att köpa en ny vridknopp. Om vi skall byta hela kranen måste vi ju stänga av vattnet, och det blir onödigt jobbigt. Sally tyckte att jag var otroligt korkad som trodde att man kan köpa bara en vridknopp.  Så till slut så gav jag motvilligt med mig, och vi köpte en ny vattenkran. Den kostade hela 7 kronor!. På morgonen dagen efter mötte vi upp elektrikern som kom med alla grejer han behöver. En av dom första sakerna han sa när han hade burit in sina grejer var: -Jag såg att det fattades en knopp på vattenkranen, så jag köpte med mig en. Så satte han dit den. Det tog ungefär 20 sekunder, sen var det klart. Sally tyckte att detta var lite pinsamt, så hon vill inte gärna prata om det. Men det gör inget. Mitt ego fick sig en kick, och det räcker för mig. :-)


Ny lokal

Vi har letat ett tag, och nu har vi äntligen hiitat en lokal som funkar som skola/klassrum. Det är inte Buckinham palace direkt, men vi har två klassrum och vi ligger i markplan, så våra elever behöver inte ta sig upp till 8:e våningen. Och framför allt...vårt hem är bara ett hem igen. Alla elever kommer till den nya lokalen. Men det är mycket att göra först, och det kommer att kosta en hel del. Det skall tvättas, spacklas och målas. Vi behöver bänkar, stolar och whiteboard m.m. Idag kommer elektrikern och drar ny el. Och låssmeden sätter i ett nytt lås. Innan sommaren måste vi också sätta in aircondition, och fläktar.  Och någon typ av skylt på utsidan så klart. Det blir en väldigt liten skola, men man måste ju börja någonstans. Lokalhyran är 450 RMB i månaden, så även om det skulle gå lite trögt i början är det ingen panik. Sally har ju fortfarande kvar sitt dagtidsjobb och jag har mina timmar på Success education. Och dom tänker jag nog behålla så länge som möjligt. Jag trivs bra med Mr Huang och med mina kollegor. 
 


Två rum i markplan. Vi har rinnande vatten, men inget dass.
Måste fundera på hur vi löser det.




Väggtvätt. Snart skall det spacklas och målas.

Mysdräkt

Jag trodde aldrig att detta skulle hända, men nu har jag köpt mig en vadderad mysdräkt. När jag först såg folk gå omkring med dom ute  tänkte jag att, sågot sådant skulle jag aldrig ta på mig. Men här är den altså. Hur skön som helst att gå runt i här hemma när de e kallt. Men det där med att gå ut med den....njaaa, tror inte det. Jag försökte mannekänga när jag skule ta kortet, men jag och "självutlösaren på kameran e inte kompisar. Det blev en del märkliga försök innan jag gav upp. Men tro mig, jag e skitsnygg i den. :-) Men framför allt, så e den varm.


Min fina vadderade pyjamas/mysdräkt

En ny last

Det går lite trögt med inläggen här just nu. Men det beror inte bara på att jag är lat. Det händer faktiskt inte så mycket här just nu. Och så är vårt internet riktigt långsamt. Så om jag vill vara helt säker på att komma in på min sida, eller om jag tänker bifoga någon bild, så måste jag göra detta tidigt på morgonen innan alltför många andra här i området startar sina datorer. Men i april eller maj skall vi uppgradera till det snabbaste bredbandet man kan få här. Då skall ni få se på grejer. Just nu har vi det långsamaste man kan få. Finns det "smalband"?

Men i allafall. Jag har fått en ny last. Jag röker ju inte och dricker väldigt sparsamt, så jag tycker att jag har förtjänat detta. Och jag upptäckte det av en ren tillfällighet för ett tag sedan. Det var när jag skulle tvätta håret en dag. Vi hade problem med trycket på vattnet här, så vår dusch ändrade temperatur hela tiden i takt med att trycket ändrades. Och jag hade ingen lust att gå till gymet bara för att duscha. Då kom jag att tänka på att vi har ju en massa "hårsalonger" här i området. Så jag tog en kort promenad och valde en av salongerna på måfå. Jag frågade vad en hårtvätt utan klippning skulle kosta. Hela 15 yuan!! Men så fick det bli. Och för mina 15 spänn fick jag en grundlig hårtvätt + en halvtimmes huvudmassage. Man känner sig helt och hållet avslappnad efteråt. Så nu smiter jag in där någon gång i veckan och det känns lika bra varje gång. Kan lätt bli en vana.

RSS 2.0