Liiiite korkat kanske

Jag hörde på nyheterna ikväll att 5 unga män från Nigeria hade kniv-rånat sammanlagt 5 taxiförare i en grannprovins ikväll. Här finns ju inte särskill många utlänning i denna delen av världen. Dom kanske inte tänkte på att så gott som alla gator här till största delen är kameraövervakade och att dom förmodligen är dom enda färgade personerna i hela provinsen. Den första greps efter tio minuter och dom andra håller på att plockas in efterhand som dom visar sig utomhus. Hur dum i huvudet kan man egentligen bli? Frågan är om dom någonsin får se Nigeria igen. Knivrån ser dom inte på med blida ögon här.

Heltid

Jag har visserligen jobbat för New Standard English i ca en månad, men nu har jag skrivit på ett ettårskontrakt. Så nu jobbar jag heltid sedan ett par veckor tillbaka. 40 timmar i veckan. Men det känns helt ok. det är ett bra ställe att arbeta på, och för tillfället undervisar jag bara ca 10 timmar i veckan. Men det lär bli upp till 16 timmar i Juli och Augusti. All övrig tid kan jag ägna åt att förbereda mina lektioner eller bara prata skit med mina kollegor. Alla lärare har en egen arbetsplats/skrivbord där vi kan förvara allt papper och böcker vi behöver. Så nu behöver jag inte bära runt på alla mina saker överallt längre. Och det finns datorer, men dom har "Windows" på Kinesiska, så jag brukar ta med mig min egen laptop.  För tillfället är vi bara 3 utländska lärare eftersom George har hoppat av........eller blivit bortplockad. Han finns inte på schemat längre i allafall.
Bilden är från Barnens dag den 1:a Juni. Fr. vänstar till höger: William
från Californien/USA. Helt galen, men helt underbar. George från Ryssland,
L.B från Götet och Steve från Boston/USA.



En ryss, en svensk och två amerikaner

Det låter som inledningen till en "Bellmanhistoria", men det är fördelningen av utlänningar på "New standard English" det kommande året......som det ser ut nu.

Först har vi William, en helt skogstokig amerikan. Han verkar köra sitt eget race helt och hållet och gör lite som han vill. Ibland kommer han till jobbet och ibland inte. (Men han kommer ALLTID till sina lektioner). Han kommer undan med detta enbart på grund av att han tydligen är en väldigt duktig lärare.

Sedan har vi Steven. Inte så mycket att säga om honom. En lugn, lite sävlig amerikan. Verkade lite "snorkig" först men har visat sig vara både rolig och trevlig.

George är ryssen i gänget...och ynglingen. Inte så mycket över 20 år tror jag. Han kom hit som språkstudent och blev kvar. Om man tänker på alla otrevliga och dryga personer vi mötte under våra 24 timmar på Moskva's flygplats i Juni förra året, så är George deras totala motsats.

George och jag är nykommlingarna.

Det har ju inte hänt så mycket här på bloggen den sista tiden, och det beror helt enkelt på att det inte har hänt så mycket. Eller...det händer ju små saker hela tiden, men jag glömmer att skriva om dom.

Det har varit lite krångel med mitt kontrakt med mitt nya arbete. Krånglet har ju egentligen bara bestått i att ingenting har hänt. Så just nu jobbar jag, men jag har inga klasser där. Och officiellt är jag inte anställd där....men jag jobbar där. Den enkla korta förklaringen är helt enkelt.....detta är Kina. Om det hade varit helt krångelfritt hade jag nog blivit lite orolig.
 
Vi brukar åka iväg ett litet gäng därifrån till någon skola i eller utanför stan och dela ut reklamblad och hålla lite improviserade lektioner på skolgårdarna eller utanför skolan. Både föräldrar och elever verkar tycka att detta e en kull grej.

Men idag bestämde vi att på Söndag har jag två korta klasser där, och den 15 Juni skriver vi kontraktet. Nu e det ju bara den 6:e idag, så mycket hinner hända innan dess. Men nu finns det en plan, och det är ju alltid en början.

I hissen på vär upp till jobbet...som jag egentligen inte har än, fick jag syn på ett bekant ansikte. Det satt en stor ny affisch på väggen.


Ena hörnet av en affish som kommer att synas lite överallt i stan ett
ett tag framöver.

RSS 2.0