En ryss, en svensk och två amerikaner

Det låter som inledningen till en "Bellmanhistoria", men det är fördelningen av utlänningar på "New standard English" det kommande året......som det ser ut nu.

Först har vi William, en helt skogstokig amerikan. Han verkar köra sitt eget race helt och hållet och gör lite som han vill. Ibland kommer han till jobbet och ibland inte. (Men han kommer ALLTID till sina lektioner). Han kommer undan med detta enbart på grund av att han tydligen är en väldigt duktig lärare.

Sedan har vi Steven. Inte så mycket att säga om honom. En lugn, lite sävlig amerikan. Verkade lite "snorkig" först men har visat sig vara både rolig och trevlig.

George är ryssen i gänget...och ynglingen. Inte så mycket över 20 år tror jag. Han kom hit som språkstudent och blev kvar. Om man tänker på alla otrevliga och dryga personer vi mötte under våra 24 timmar på Moskva's flygplats i Juni förra året, så är George deras totala motsats.

George och jag är nykommlingarna.

Det har ju inte hänt så mycket här på bloggen den sista tiden, och det beror helt enkelt på att det inte har hänt så mycket. Eller...det händer ju små saker hela tiden, men jag glömmer att skriva om dom.

Det har varit lite krångel med mitt kontrakt med mitt nya arbete. Krånglet har ju egentligen bara bestått i att ingenting har hänt. Så just nu jobbar jag, men jag har inga klasser där. Och officiellt är jag inte anställd där....men jag jobbar där. Den enkla korta förklaringen är helt enkelt.....detta är Kina. Om det hade varit helt krångelfritt hade jag nog blivit lite orolig.
 
Vi brukar åka iväg ett litet gäng därifrån till någon skola i eller utanför stan och dela ut reklamblad och hålla lite improviserade lektioner på skolgårdarna eller utanför skolan. Både föräldrar och elever verkar tycka att detta e en kull grej.

Men idag bestämde vi att på Söndag har jag två korta klasser där, och den 15 Juni skriver vi kontraktet. Nu e det ju bara den 6:e idag, så mycket hinner hända innan dess. Men nu finns det en plan, och det är ju alltid en början.

I hissen på vär upp till jobbet...som jag egentligen inte har än, fick jag syn på ett bekant ansikte. Det satt en stor ny affisch på väggen.


Ena hörnet av en affish som kommer att synas lite överallt i stan ett
ett tag framöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0