Sista dagen på jobbet

Tisdag kväll och jag har gjort min sista dag på Success education för denna gången. Sista lektionen var med lilla Lily, så det kunde ju inte sluta på ett bättre sätt. Och Lily's mamma sa att dom kommer att kontakta mig om ca en månad för att se om jag har möjlighet att fortsätta att undervisa henne. Men det vet inte Mr Huang om. Han vill ju gärna behålla sina elever, och framför allt deras pengar. Två dagar ledigt och sedan börjar jag på New standard English. Dom har något slags öppet hus på fredag kväll, det är allt jag vet. Men det ger sig efterhand.

Kalas

I torsdags var jag på födelsedagskalas. Sally jobbade så jag fick gå själv. Det var helt ok. Jag känner fördelsedagsbarnet Michelle lite grann. Chris (Holland) och Derek (Atlanta, USA) som jag känner innan var där också. Jag slutade jobba halv nio och gick direkt till festen efteråt. Kalaset var på en väldigt exclusiv klubb, som jag tyckte var ett fruktansvärt ställe. Men Michelle hade hyrt ett eget rum till oss, så det blev en lyckad kväll/natt. Där fanns karioki, snacks och obegränsat med öl. Ett par av dom Kinesiska männen somnade redan den första timmen, men vi andra hade kul. Men stackars Michelle behövde lite extra stöd mot slutet av kvällen. Det måste ha berott på dom höga klackarna.

En konstig sak hände under kvällen. Efter ett par timmar jag jag tvungen att hitta en toa för att kunna göra plats för mer öl. Det fanns visserligen ett litet dass i direkt anslutning till vår "festlokal". Men det var alltid kö dig, så jag begav mig ut för att leta reda på det "stora" herrtoan. Först höll jag på att gå fel och besöka damtoan, men en personal fick syn på mig och ledde mig vänligt men bestämt i rikning mot "herrararnas". I dörren till toan stod en man med en bricka med varma handdukar. Jag trodde att han bara sålde till dom som ville ha, så jag gick bara förbi och raka vägen till pissoaren. Så fort jag hade börjat pinka hör jag ett "Hello" bakom mig, och någon la en varm handduk på min nacke, och började massera mina axlar. Jag tänkte att "Var i helvete har jag hamnat någonstans nu???".  Ok, jag kanske är grinig, men när jag pinkar är jag inte ett dugg intresserad av nackmassage. Och absolut inte av en man som jag aldrig har sett förr!! Så jag bad honom vänligt men bestämt att låta mig pinka ifred. Så han slutade och plockade bort den varma handuken från min nacke. Men han lät sig inte nedslås av en sån liten motgång. Det gäller att se möjligheterna. Så när jag skulle tvätta händerna var han där igen, och satte på vattenkranen för mig. Sedan gav han mig en handduk att torka händerna på. Och till sist när allt var klart sträckte han fram en hand och bad om en liten slant för sina ovärderliga tjänster. Aldrig i livet!! Så jag spelade helt oförstående och gick därifrån. Chris tyckte detta var hysteriskt roligt, men han vågade inte gå in dit själv. Fegis!.

Vid tvåtiden var det dags att börja dra sig hemmåt. Vi var några person i hissen ner och en lätt berusad ung tjej faller för Chris och kan inte ta ögonen ifrån honom. Och de e klart, han är en ung stilig man i sina bästa år. Han är i 25-årsåldern. Så nere på gatan står hon och småflörtar med honom. Till slut drabbas han av faderskänslor och lägger med alvarlig min en hand på hennes axel och säger - "I think you'd better go home and get some sleep now".
Jag vet inte om hon helt missförstår honom för hon lyser upp och säger, - Ok, where is your home?" Men till slut lyckas han få in henne i en taxi och skickar iväg henne.
Sedan hände något som jag kommer att leva på länge. Jag har ju skrivit tidigare om mina problem med att uttlala min adress så att Kineserna förstår vad jag säger. De e inte helt lätt.
Men just ikväll hade jag glömt detta och hoppar in i en taxi och säger på klockren kinesiska: 公园 . Och taxiföraren tittar inte ens upp. Han fattar direkt och kör mig raka vägen hem. Så nu vet jag vad problemet har varit hela tiden. För lite öl!!.


Att man aldrig lär sig: 2

Jag har en god vän (Lin Bin) här i Liuzhou. Han är en väldigt bra vän att ha, för han är väldigt hjälpsam och han har många kontakter överallt. Han är VD för ett investmentbolag, och han tycker om att lära sig inte bara Engelska utan också sakor om västerländsk kultur. Han är väldigt påläst och vet massvis och är väldigt intresserad av t.ex. filosofi. Jag hjälper honom ibland och han har hjälpt mig eller mina vänner med lite kontakter ibland. Och nu kommer det. Han har en vuxen dotter som studerar på universitetet i Uppsala. Och just nu håller hon på med ett specialarbete som skall handla om Vargjakt i Sverige.

Så Lin Bin frågade mig om inte jag kunde hjälpa henne med lite översättningar och sånt. Och även om jag kunde bidra med lite egna tankar om vargjakt.

Självklart kan jag det. Jag vet ALLT om vargar. Jag har läst sagan om Rödluvan från pärm till pärm. Så han skickade hennes ofärdiga avhandling till mig, så att jag kan lämna mina kommentarer. Det blir en svetting dag. Jag har just skrivit ut en 28 sidor lång avhandling om vargjakt i Sverige. 

Myggornas krig

Nu är det sommar och varmt och skönt. Det tycker myggen också. Särskilt på nätterna. Och mig gillar dom särskilt mycket. Jag har försökt med allt. Myggmedel som man sätter i vägguttaget, för att skrämma bort dom. Myggspiraler som man tänder eld på och som luktar pyton, och myggmedel på kroppen. Men dom här myggorna är tydligen av en specilell "Kamikatze-ras". Dom viker inte för något. Och deras favoritställen att bita mig är mina fingrar och mina fotsulor. Det kliar som bara den!!! Så nu har jag fått nog. Jag har köpt ett myggnät. Det känns visserligen lite som att sova i en kuvös, men myggorna förlorade slaget inatt. Det skall bli intressant att se hur dom löser detta. 1 - 0 till mig.  :-) 


Bit mig nu om ni kan....myggjävlar!!!  

"Grumpy old men"

Ok, jag hade fel...... igen. Jag har haft lite ont i en axel ett tag, men det har inte bekymrat mig så mycket, förrän igår när jag gjorde mitt första besök i gymet på över 3 månader. Vad jag än försökte mig på så gjorde det ont i axeln, så jag gav upp och gick ut och joggade istället. Men det högg tilli axeln vid varje steg, så efter en dusch begav jag mig till apoteket för att köpa någon salva typ "Reparil" eller "Voltarén" eller något. Men jag misslyckades totalt att förklara vad jag ville ha. Så jag var besviken och på ett uselt humör när jag tvingades gå tomhänt därifrån. När vi åt lunch förklarade jag mitt dilemma för Sally och frågade om inte hon kunde gå till apoteket under dagen och fråga efter min salva. Jag förklarade noga vad jag ville ha, och sa att jag inte var intresserad av "Tigerbalsam" och sånt trams, eftersom jag tycker att det bara värmer huden en stund men gör ingen skillnad på djupet.

På väg hem från jobbet på kvällen gick jag förbi vårt klassrum eftersom Sally var där. Hon berättade att hon inte hade hittat precis det jag ville ha, men att han på apoteket hade rekommenderat i olja från Hong kong. Den var dyr, men den skulle tydligen funka.

När jag kom hem och såg förpackningen blev jag väldigt misstänksam. Här säljs faktiskt väldigt mycket ren skit. En färgglad liten kartong med en hoppande tiger! Och jag som hade sagt att jag inte ville ha någon typ av tigerbalsam. Så jag kände mig lite grinig igen. "Grumpy old man". Men jag öppnade den lilla flaskan i förpackningen och smorde in axeln noga....mest för att bevisa att detta inte funkade alls. Fy vad det luktade!!! Det luktade som om den hoppande tigern hade pissat på mig. Särskillt när det kom i kontakt med tyget på min T-shirt. Så ännu grinigare än förut slängde jag tröjan i tvätten och satte mig och kollade på TV istället. Snart försvann lukten och axeln började bli varm....inte bara huden, utan hela vägen rakt igenom. Nu är det snart lunch och jag har oljat in mig sammanlagt 3 gånger. Jag känner lite i axeln om jag tänjer ordentligt, men bara då.  


En vanlig allmän skola

Igår provade jag på att jobba i vanlig allmän skola för första gången. 4:e klass tror jag. Det var intressant, men inget jag skulle vilja göra 8 timmar om dagen. Klasserna är på minst 50 elever. disiplinen är stenhård. Annars skulle det aldrig funka.

Jag hade egentligen en ledig dag....ända till klockan 10 på morgonen när telefonen ringer. De e en person som jag aldrig har pratat med förut. En bekant till en bekant som har fått mitt nummer. Hon undrar om jag har möjlighet att hjälpa till i någon timme under eftermiddagen på en "allmän/kummunal" skola. Jag behöver bara hålla två väldigt korta lektioner på ca 10 minuter vardera.

Vi bestämmer att dom skall hämta mig hemma efter lunch. Då börjar ett problem som jag e ganska trött på nu. Jag bor vid något som heter "Jian pan gongyuan". Det första ordet "Jian" måste uttalas med en speciell "skruv". Annars förstår dom inte vad du säger. Och jag kan helt enkelt inte få till det. Jävla språk!!

Det är samma sak när jag tar taxi. Jag kan åka vart som helst i stan och tala om vart jag skall utan problem. Men när jag skall hem måste jag alltid ringa upp Sally och ge telefonen till taxichauffören så att hon kan tala om för honom vart jag skall. Så otroligt pinsamt.

Så vi bestämde att Sally skulle ringa upp dom och tala om vart dom skulle hämta mig. Igår var jag så trött på det att jag sa att jag vill flytta till ett ställe som jag kan uttala.




Stora klasser e de

Familjedag på öppna förskolan

Direktiven var solklara. Ta buss 82 österut i ca 20 minuter. Kliv av vid en hållplats som heter "Xiang gang xin Cheng". Sen var det bara att följa den lilla handritade kartan som jag hade fått i ca 10 minuter. Lätt som en plätt. Jag hade lovat att vara med på en familjedag på en öppen förskola för barn mellan 6 och 10 år i utkanten av stan. Dom ville ha någon typ av "English corner" där dom lite äldre barnen kunde över sin Engelska på "riktigt". Vädret var strålande och alla var på topphumör. Det blev ett par väldigt trevliga timmar.


Barn och personal.


Gemensamt skapande


Barn och personal igen. (Jag kunde inte välja bild)

Strykning

Det där som jag skrev för att tag sedan om att jag vänligt men bestämt alltid har tacket nej till alla inbjubningar att spela pingis mot barn. Ni kan stryka det nu. I övrigt har jag inga kommentarer.

De e tanken som räknas

Jag får ju ibland små presenter och det är ju alltid trevligt eftersom det visar att det man gör uppskattas. Det har ju handlat och jättegott vin, grönt te, choklad och honung bland annat. Men i tisdag fick nog den finaste av dom alla. Innan lektionen började Lily rota i sin väska. Alla vet ju hur en 9-årings skolväska kan se ut. Antingen e den helt tom aller också innehåller den ALLT. Till slut fick hon halat fram en väldigt sliten och sönderläst bok. -"Jag tänkte att du skulle få denna, för du behöver nog den nu". Det var en av hennes första kinesiskaböcker (den andra närmare bestämt, för den första var aldeles för trasig hade hennes mamma sagt)
Den e lite svår för mig, men med lite tid och med hjälp av Sally skall jag nog kunna ta mig egenom den.




New Standard English

I fredags var jag och hälsade på, på mitt nya jobb. Dom hade bett mig komma och hålla en "provlektion" för dom andra lärarna. Ett bra sätt att lära känna varandra och ett sätt för dom att se hur jag passar in. Det är ju svårt att förbereda något när man inte vem man förbereder för. Men jag visste ju att dom är kinesiska engelskalärare. Så efter någon eller ett par timmars arbete hade jag i allafall en preliminär plan. Resten fick bli improvisation. Det brukar bli så ändå, hur mycket man än förbereder sig.

När jag kommer dit möts jag av Tory, som är någon slags chef/arbetsledare och vi går tillsammans in och sätter oss hos rektorn, Mr Lee och småpratar lite (med hjälp av Tory som också funkar som tolk). Mr Lee kan inte ett ord Engelska. Men hans röst påminner lite om en maffiaboss typ "gudfadern". Och hans kontor är kanske inte så stort men maffigt med skinnmöbler och ett jättelikt skrivbord. De e ingen tvekan om vems kontor de är.

Sen kommer det som jag nästan bara satt och väntade på. Det är ändrade planer. Tur att man börjar bli härdad. Vi skall packa med oss en massa små stolar och andra grejer i några bilar och åka ut till en lågstadieskola en bit bort och ge gratislektioner på skolgården när barnen slutar för dagen. Så gick det med den lektionsplanen.

Men det blev inte så illa som jag först befarade. Lektionerna hölls till största delen av en kinesisk fröken och jag och Amerikansk lärare (Frank) behövde bara göra några små inhopp och repetera det hon redan hade gjort. Lätt som en plätt. 

Det enda problemet var att jag nästan kom försent till min lektion med Lily som jag hade klockan 6.


Fröken Christel i arbete.  

Skrytbygge?

Förra året byggde dom en stor och fin utomhus-scen här. Den ligger jättevackert, nästan mitt i stan och har en jättelik TV skärm, så det borde ju ha blivit en succé. Men problemet är att här finns inga som är "stora" nog att uppträda på den. "Tänkte inte på det".


Skrytbygge?

Logik

Eftersom floden rinner i ett "U" runt stadens centrum så finns det 9 (tror jag) broar här i stan. Alla broarna har ett egen namn, som är ganska enkla att blanda ihop. Så för att förenkla det hela och undvika missförstånd har man också gett alla broar ett nummer. Första bron, andra bron o.s.v. Då vet man ju direkt vilken bro det gäller.....trodde jag. Men det är bara det att dom ligger inte i nummerordning. Dom är numrerade i den ordningen dom byggdes. Så..."tillbaka till ruta ett". :-)

Nu har jag hittat den!

Jag har hört talas om den och jag har letat. Det finns en...och endast denna affär säljer västerländsk mat. Visserligen ett begränsat urval, men här finns t.ex både smör och grädde. Det är ju inte direkt någon "ICA Maxi", så den var inte lätt att hitta. Den ligger väldigt nära mitt nya jobb.


Inte "ICA Maxi" direkt



Mitt nya jobb ligger på 10:e våningen i den gröna glasbyggnaden.


RSS 2.0