Lite uppdateringar

Nu var det ju att tag sedan jag var här och skrev något. Väldigt länge sedan faktiskt. Så dagens uppdateringar och bilder komimer att komma i total kronologisk o-ordning. 
 
Jag jobbar inte för Hero century längre. När mitt kontrakt var på vär att löpa ut hittade jag en skola som passar mig mycket bättre. Lite äldre elever, inga "dagis klasser" och jag behöver inte vara på plats annat än om jag har elever/klasser. Inga frustrerande "kontors-timmar" där jag egentligen inte gör något vettigt alls.
 
Jag har inte skrivit något kontrakt med min nya skola "IVY English centre" än, med det skall göras nu i dagarna är det tänkt. 
 
Ja just det...det där med jobb och sånt. Jag har faktiskt ett avtal med en kille (Vincent) som jag betalar lite varje månad för att ta hand om allt som har med jobb och kontrakt och sånt att göra. Så när mitt kontrakt löper ut, ser han till att jag har ett antal olika alternativ att välja mellan. Och om jag har något problem med arbetsgivare eller myndigheter, gör han sitt bästa för att medla. Lite som en "agent". Väldigt praktiskt. Det var han som såg till att jag inte behövde fullfölja mitt kontrakt med Hero, som först löper ut i April. 
 
Ok, då börjar vi med den okronologiska uppdateringen.
 
Resan till landet långt bortom allt.
 

Jag minns inte riktigt hur denna idén föddes. Jag hade under en väldigt kort tid en elev ( Zhou Li ) som jag visste kom från en liten by långt från Liuzhou. Och genom henne fick jag kontakt med en av hennes tidigare Engelskalärare. En liten detalj med denna "Hou Laoshi" (magister Hou) är att han varken förstår eller pratar Engelska. Inte helt ovanligt blan Engelskalärarna här. Så vi hade en del kontakt via QQ (Kinas variant av FB) med hjälp av översättningsprogram. En dag föreslog han att jag skulle komma upp (till norra Guangxi) och besöka hans skola under vinterlovet. Zhu Li skulle också vara hemma då. Jajamen, sa jag. Jag köper en bussbiljett och kommer. Det närmase man kunde komma med buss var till "Tian É". En stad som e så liten att inte många här i Guangxi vet var det är. Därifrån är det ytterligare ca 2 timmar rakt upp i bergen med bil. Sista biten krävde t.o.m en bil med 4 hjulsdrift.
 
Jag berättade om min plan för Sally. -"Nej du!!" sa hon och tittade strängt på mig. - "Du åker inte dit helt själv. Det är ett väldigt fattigt område, och ingen åker dit frivilligt. Och då bestämde jag mig. Dit måste jag bara åka. 
 
Tian É. Hit men inte längre går bussarna.
 

Med hjälp av min vän Jack fick jag köpt en biljett till Tian É. Resan skulle ta ca 5 timmar, men på grund av dom vanligt förekomande trifikolyckorna och andra hinder på vägen tog resan mer än sju timmar. Det var väl egentligen inga problem förutom att Zhu Li var på buss stationen i Tian É och väntade. Och att jag var otroligt pinkenödig. 
 
Till slut kom jag fram. Först en sen lunch, och sedan bar det iväg upp i bergen. Det vanliga sättet för dom att göra denna resan är på motorcykel. Men dagen till ära hade dom hittat en Jeep som kunde ta oss hela vägen till 
广西天峨县尧山村金里介屯. Efter ca en timmes bilfärd stannade vi till i en liten by där vi handlade lite frukt. Där besökte vi också bergsområdets enda skola. Magister Hou och ett gäng ungar mötte oss. Det visade sig att jag var den första ulänningen någonsin på denna skolan. Efter lite te och en rundvandring åkte vi vidare. Sista biten hade aldrig gått utan Jeep eller annat terängfordon. 
 
Byn där Zhou Li bor har inte mer än ca 20 invånare. Allt var väldigt enkelt och spartanskt. Och människorna var underbart vänliga och hjälpsamma. Både gentemot mig och emot varandra. 
 
Jag fick låna ett rum i Zhou Li's farbrors hus. Enkelt och lite kallt, men en ovanligt bekväm säng.
 
 
 Hästkraft vs. hästkraft
 
 "Vardagsrummet" är enkelt. Stengolv och en eldstad på golvet i mitten av rummet. Här lagas all mat och här spenderar man kvällarna tillsammans. 
 
 Första kvällen serverades det stekt ekorre till middag. Min första tanke var att jag kommer nog att svälta ihjäl här. Men det var faktiskt väldigt gott, så länge man inte tänkte på att det var ekorre man åt. Denna bilden är från lunchen på Söndagen. Kyckling-gryta,(med både fötter och huvud). Något jag har lite svårt att vänja mig vid. 
 
 Familjens minsting
 
 Hela klanen Zhou ( förutom Zou Li som tog bilden)
 
 Zhu Li med minsta kusinen. 
 

På väg tillbaka till byn efter denna foto-sejouren snubblade jag över en gren och stöp som en fura. Det värkte till som bara den i handleden, men "Big boys don't cry". Så jag sa inget om det. Mer om detta i nästa inlägg. 
                                                                                                                                                                     
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0